Uppdatering krävs

Tre inlägg på ett år. På något vis nytt rekord i dålig uppdatering. Hört den förr? Jotack jag vet.

Det var inte så att vi stod still 2013, tvärtom, det hände alldeles för mycket. Jag Tobbe, byggde ny Clio, flyttade, blev sambo, byggde klart Clion, tävlade, skaffade hund, tävlade, körde sönder, byggde om, var bortrest, testade nytt, tävlade, testade, körde sönder, fick allt att fungera, tävling ställdes in, bilen sattes ut på annons, flyttade till större med sambon, sålde/bytte Clion mot en Kadett Grupp H.

Året blev som det blev, sex tävlingar var vad som hanns med med varierande resultat, allt från bruten till rätt framskjutna placeringar.

Höjdpunkten för 2013 var en hel dags test och träning med hjälp av P-G Andersson och Emil Axelsson, som följdes endast två dagar senare av en 10e plats totalt av 41 bilar i 2WD-klassen i Slottssprinten.

Årets lågpunkt blev Runt Mjölkpallen Pokalen i Gnesta, där vi efter en klantig avåkning på SS1 får bryta på transporten till SS2 då en spridare i Clion valde att lägga av och trycka in mer bensin i cylindern än vad en hel V8 skulle behöva.

När sen sista tävlingen som var planerad för året, Odensvängen, ställdes in kände jag att jag ville prova sälja Clion. Efter många förslag och några bud, slutade det alltså med att Clion byttes mot en Kadett GSi 8v som är byggd för klassen Grupp H. Kadetten är dock ett projekt då motorn tappade oljetryck och gick ner i på vevlager och annat i sista tävlingen. Jag må ha sålt en startklar bil och köpt en bil som kommer kosta både tid och pengar innan den är klar, men jag tror ändå att både jag och Fredrik Holm som köpte Clion gjort en bra affär.

Läget är just nu att motorn blir färdigbehandlad på Custom Racing i Örebro vilken dag som helst, och sen kommer jag själv att montera ihop den. Taket är lyft på karossen för att komplettera buren, och diverse reparationer och förstärkningar är gjorda redan nu.

Emil kommer ta sabbatsår 2014, då han i höstas började plugga. Och alla som någon gång gått på högskola vet att CSN inte sponsrar någon större rallysatsning.

Garagedag

Vi hann med några timmar i garaget under helgen. Nu är hasplåten på plats, all belysning fixad, hälften av stenskottsplasten under monterad och lika så trippmätaren. Kvar nu är resterande plast, stänkskydd fram och att koppla in en knapp till trippen. Och det med en vecka kvar till test.

Dags att komma ifatt mig själv

Dags att lätta på förlåten och ta tag i hemsidan igen som mest legat i träda över vintern. Kort sagt, tiden har inte räckt till. Men nu börjar allt reda sig igen och bilen börjar bli klar.

Med drygt två veckor kvar till premiären är bilen körbar och besiktad. Håll tummarna för att papperna på karossbytet hinner komma i tid, vilket de borde göra.

Kvar på bilen är i stora drag stenskottsplast, hasplåt, stänkskydd och lite allmänt småpill med belysning och kablar. Och så den otroligt viktiga testkörningen som troligtvis kommer ske nästa helg. Och dekoren.

Ja, som ni ser så är det en del kvar, men det är inga problem i sikte än.

Återkommer med mer bilder och rapporter framöver, nu börjar det dra igång på allvar igen!

Vinter/Garagerapport

För er som funderat över tystnaden här på sidan så kan jag inte säga så mycket mer än att det inte funnits så mycket att skriva om. Visst har det hänt saker i garaget och runt i kring, men det har mest varit svetsa, slipa, svetsa, slipa, ringa samtal osv. osv.

Det vill säga inte så mycket att skriva om.

Men nu kan det ändå vara på sin plats med en rapport. Det som har hänt är att rallybilen delvis demonterats, nya karossen har rensats och förstärkts, och karosserna har bytt identitet enl. regelboken. Det var när buren skulle monteras problemen började.

För att göra en flera veckor lång historia inte allt för lång, drar jag den lite löst. Det jag hade, var en Certbur från Matter i Frankrike, levererad av Renault Sport. Buren kom i två delar plus enstaka löst rör, med giltigt FIA-certifikat och monteringsanvisning. Jag är väl medveten om att en certifierad bur inte får modifieras av annan än tillverkaren, men jag har monterat ett antal cert.burar i Volvo 940 VOC från KBT, och den buren bygger på i princip samma sammansättning, varpå jag antog att man skulle få montera denna bur på samma sätt.

Tydligen inte.

Först sade besiktningsgubben ifrån när han besiktade chassienr. flytten. Utan att komma med konkret svar på varför efter en tids diskuterande, blev det blankt nej. Varpå jag kontaktar tekniskt ansvarig på SBF, som också först säger nej, men efter jag lagt fram mina argument ber att få återkomma i frågan. När jag efter en tid ringer upp för att begära ett svar blir det blankt nej utan vad jag tycker är en riktigt bra förklaring.

Summa sumarum: Jag får väldigt gärna bygga en bur, där jag svetsar varje rörskarv själv. Men jag får inte under några omständigheter montera en certifikatsvetsad bur med stabil konstruktion, färdigsvetsad i två stora delar, genom att svetsa 6st godkända rörskarvar själv. För då blir det tydligen livsfarligt. Logiskt? Nej, men SBF-Logiskt!

Många hade vid det här laget säkert ledsnat och gett upp, men de som känner mig, känner mig som en rätt envis människa. Så, i nästa vecka skall Finess i Eskilstuna ställa upp på att måtta in en bur, och därefter ska jag utnyttja ett antal sparade semesterdagar för att bygga rallybil på heltid så ska vi se att jag snart är närmare tidsplanen igen!

Kastar in lite bilder på saker och ting under tiden!

 

Nu börjar det roliga, och där det verkligen syns att det händer saker, så rapporter kommer komma frekventare.

Rejäl krasch i Kolsvarundan!

Nu kommer så en tämligen försenad rapport från Kolsvarundan. Det slutade som rubriken visar med en rejäl krasch. Men vi börjar från början av tävlingen lämnar en utförlig rapport om hur tävlingen avlöpte.

Vi åkte till Kolsva, taggade och väl förberedda. Dessutom med resultatet från Linköping i ryggen hade vi självsäkerhet och lugn inför att åter ge oss på en SM-tävling. Dessutom skulle tävlingen avgöras på sträckor och vägkaraktär som jag känner igen och gillar. Denna gång vågade vi oss på lite mer ändringar i noterna under rekognoseringen och vi såg verkligen fram emot att få komma igång med tävlandet på fredagskvällen.

Där på kvällen skulle en sträcka köras två gånger. Sträckan var den klassiska Orsta som jag kört flera gånger tidigare.

SS1, avgjordes i dagsljus. Och vi satte upp ett högt tempo från start, hittade ett härligt flyt med bra attack, bilen går verkligen som en dröm på vägen nu. Enda misstaget var att med mindre än en kilometer från mål i en vänstersväng slås ratten ur händerna på mig och vi studsar ut i dikeskanten och tappar fart och får börja om. Trots det sätter vi fjärde tid på sträckan, endast ca två sekunder efter Victor Henriksson som var snabbast och 1,2 efter Mattias Jirvelius som var tvåa.

SS2 var ett andra varv över Orsta fast denna gång i mörker. Och tyvärr får jag inte in rytmen riktigt i körningen och vi tappar någon sekund för mycket och tappar till femteplatsen, men trots allt inte mer än fem sekunder efter ledande Victor. In för nattvila, på lördagen skulle det laddas!

SS3 var ytterligare en sträcka jag kände igen, åtminstone delvis. Vi satte återigen upp ett högt tempo från start. Tyvärr tappar vi lite när bilarna som startat strax före kört av och vinkade ner oss. Men vi höjde tempot efter det och halvvägs genom sträckan hade vi tredje bästa tid på Resultatservice mellantid. Men, ca 2 kilometer från mål driver vi ut i en vänstersväng, varpå vi kommer för tidigt in i nästa höger. På innern låg en sten, som bland annat tvingade Jimmy Joge att parkera för dagen, som vi slår i hårt och slår sönder en fälg och trycker till framvagn och bakvagn på något sätt. Vi tvingas smyga i mål i knapp styrfart och tappar ca 20 sekunder. Däckbytet efter sträckan är en historia i sig, men nästa år ska vi ha en ny domkraft...

SS4 ger vi oss på med samma tempo, och hjälp får jag nästan säga. Bilen kastar ut rejält och okontrollerat nästan direkt i första sväng. Någonting måste ha hänt i bakvagnen som fick bilen att beté sig så konstigt. Jag slår av på tempot och är nästan beredd att ge upp helt, så svårkörd var bilen. Men vi tappar trots det inte så mycket tid varpå vi bestämmer oss för att fortsätta. Det var ju trots allt bara SS5 kvar innan service.

Men vi kom ju inte så långt på SS5. Endast ca 2 kilometer in på sträckan, i ett väldigt snabbt parti, förflyttar sig bilen på ett sätt jag inte är beredd på, det skär i innern och där är det en gärdesöverfart. Jag och Johan blir passagerare i en snabbt rullande bergochdalbana. Det är olkart, men vi tror vi rullar fyra varv och bilen blir, som ni kan se på bilderna nedan, skrot. (Uppdaterar repotaget med bilder de närmaste dagarna)

Vi är trots denna brutala resa helt okej eftersom skyddsutrusningen i bilen har gjort sitt. Nu återstår bara att bygga ny kaross till 2013, för någon tvekan på om vi skulle vara med nästa år igen har egentligen aldrig funnits. Vi kan hänga med, det har vi sett, så bara för att vi råkade förstöra bilen tänker jag inte ge upp rallysporten. Bygget kommer jag löpande lämna rapporter om här på hemsidan.

Runt Mjölkpallen i Gnesta!

Passar på att kasta in en kort rapport från Runt MjölkpallenPokalen i Gnesta förra helgen. Då jag satt på högersidan brevid Emil i BMWn. Tanken var att lotsa Emil till en bra placering för att kanske kunna ta uppklassningspoäng. Och det fungerade på SS1. Sen var det mest överlevnad som gällde för mig. Emil körde bra, men hela tiden på en växel för lågt, vilket jag flera gånger fick säga till honom att lägga i nästa. Och då fick han bra flyt, och bra tempo vilket gav en andratid på första sträckan i den 12 bilar stora klassen.

Däremot, blev jag illamående den sista kilometern på sträckan. Och jag hade ju inte ens några noter att läsa!

Blev tvungen att jogga en sväng i TK-kön till SS2. Huvudet hängde inte alls med och vi hade en tvåmila-sträcka framför oss. Det går bra till och börja med. Halvvägs igenom sträckan kommer vi upp mot ett krön där vi blir nedvinkade av en person, för att runt svängen har bilen som startat innan oss kraschat rätt hårt. Lagom när vi passerar ser vi att både förare och kartläsare sitter kvar i blen. Vi stannar och backar tillbaka för att kontrollera att de är okej. Kort efter att vi backat tillbaka hoppar kartläsaren ur och ger oss tummen upp, så vi gasar vidare. Och jag mår sämre, och sämre.

Emil hör på mig att jag inte mår bra och frågar:
-Hur går det?
-Inte alls, svarar jag.
Då kommer "räddningen". En lurig högersväng en kilometer från mål tvingar oss till en kort extrasväng i en hage, varpå jag får annat att tänka på och klarar mig i mål på sträckan med frukosten i behåll. Eftersom vi stannade för att kontrollera så att grabbarna i bil 35 var okej, visste jag att vi hade rätt att begära idealtid, vilket jag också gör i målet på sträckan, för vi hade ju trots allt tappat en hel del tid på att försäkra oss om att våra medtävlande inte var skadade.

I TK-kön till SS3 snurrade det rejält i huvudet, men jag hade bestämt mig för att härda ut, det var bara trots allt drygt 3km kvar. Och jag klarar det, Emil sätter en bra tid, men efter målet ber jag att få kliva ur bilen. Sen går jag till skogs. Och kommer tillbaka som en ny människa. Typ, nästan i alla fall. Ni kan ju räkna själva på vad som hände...

Väl i mål så visar det sig att våran, eller ja, Emils körning räcker till seger! Vi hade andratid på både SS1 och 3, men den som var snabbast hade tappat flera minuter på SS2, och vi hade fått tidsavdrag helt enligt reglerna för att vi stannat vid bil 35, och det räckte till seger med 12 sekunder! (Emil är nu endast en uppklassningspoäng från B-förare!)

Men en fråga kvarstår dock. Varför blev jag så åksjuk som jag blev? Vet ej. Många teorier finns det. Allt från näringsbrist, via infektioner till helt enkelt för länge sedan jag var på synkontroll. Jag är ju trots allt bärare av glasögon, och det var ju inte mer än fem år sedan jag var på synkontroll senast, så det är väl dags att pallra sig till optikern snart... Men en sak är säker, det dröjer länge nu innan jag sätter mig på den sidan av en rallybil igen!

Film från SM!

Sträcka 11 från East Sweden Rally!

 

Sträcka 12 från East Sweden Rally!