Grejen var att rekognoseringen började redan på torsdagen, men på grund av jobb kom vi inte ifrån och kunde köra den rekognoseringen, varpå de 4 skogsträckorna på fredagen förblev orekognoserade för vår del. Men inte heller lördagssträckorna rekogoserade vi fullt ut, vi åkte nämligen bara sträckorna en gång, vilket man får göra två gånger. Vi kände helt enkelt att vi inte skulle ha en större nytta av det. Det som känner mig vet att jag har ett rätt så bra vägminne och då räckte det med ett varv för att få de luriga ställena under kontroll.
Upp på startrampen, precis före sprintsträckan som inledde tävlingen var det hög puls vill jag lova. Oklart dock om det var sträckan eller intervjuen jag var mest nervös för, men båda gick bra. 5:e tid i den 13 bilar stora klassen säger väl inte mycket på 1,4km asfalt, men det var ändå en befriande start.
Sen bar det norrut till Norrköping för tre sträckor. Och nu började det bli mörkt. Sträcka 2 var dessutom drygt milen lång, så nu gällde det att inte tappa för mycket mot de andra som rekognoserat sträckan. Vi får ett bra flyt i körningen och visst tappar vi tid mot de snabbaste, men vi sätter ändå en sjätte tid på sträckan. Jag gillar ju trots allt att köra i mörker.
SS3 var den klassiska Eda. Ingen sträcka jag kört själv, men sett på filmer sedan flera år tillbaka, så jag visste ungefär hur den gick ändå. Missar dock det välkända hårnål-vänster mitt på sträckan. Bromsade lite försent, gick lite för fort och kom mycket fel in i svängen då bilen vred upp sig åt höger vid inbromsningen. Bara att börja om med förlorade sekunder. Sjätte tid på även denna sträcka.
SS4 var lika klassiska Aspa. Inte vad jag klassar som SM-väg, men det är något att åka i alla fall. Inte så mycket att orda om. Vi undviker misstag och tar oss i mål på ytterligare en sjättetid, dock med mindre marginal framåt än tidigare.
Nu bar det iväg på en lång transport till Borensberg för dagens sista sträcka. Jag ställer upp extraljusen lite innan sträckan, för att fösöka få lite mer längd på lyset, vilket jag också fick. Så SS5 går väldigt bra. Det var finare väg på denna sträcka så körningen fungerade bra, och Johans noter satt grymt bra. Femte tid på denna sträcka, inte långt efter Jonas Olsson som ligger i topp i SM-tabellen. Så efter servicen tillbaka i Linköping ställer vi bilen på nattvila som 5:a i klassen.
Men direkt på lördag morgon klättrar vi ytterligare en placering. Christoffer "Kicken" Jacobsson hade problem med sin Fiesta redan på fredagskvällen och kommer tyvärr inte till start. Så, nu låg vi fyra. Svårt att inte tänka på en så bra placering, det är ju triots allt SM och vi hade väl helt ärligt hoppas på en femte eller sjätte plats som bäst.
Men ut i skogen nu. SS6, utanför Tjällmo. En snabb sträcka, och Nils Fransson som låg bakom oss sätter in en attack för att försöka ta ifatt tid på oss och slår oss med dryga sekunden, då vi åter har femte tid.
Japp det var det. Det var dags för däckbyte inne på servicen innan SS8 som var asfaltssträckan en andra gång, och då fick vi det bekräftat. Vi låg nu trea! Bestämmer oss att vi bara ska köra igenom SS8, utan misstag, för här kan vi ändå inte tjäna någon tid.
Så vi vinner sträckan... Tar in fem sekunder på andraplacerade Jonas Olsson och drygar ut med tre mot Fransson. Alla sträckor räknas och vi har härmed tagit vår första sträckseger i SM!
Service, inga bekymmer med bilen, så direkt vidare mot SS9 i Rimforsa. Körde sträckan med 940 för några år sedan, och det var inte jätteskog med den stora bilen, men en liten Clio passade perfekt mellan dikena. Åker jämnt med Jonas Olsson och drygar ut med ytterligare tre mot Fransson.
SS10. Sätter en ny andratid när vi slår Olsson med några tiondelar och Fransson med en sekund.
Sträcka 11 känner jag igen sen några Marknadsnatta tillbaka. Inte för att jag kört den själv, men sett den på film, så jag vet att det är en lurig sträcka, och efter rekognoseringen kände jag igen många ställen. Johan läser noter så han nästan för andnöd, för satan i gatan vad det svänger där inne! Tappar två sekunder mot Olsson, men fortfarande fem före Fransson, så nu kunde vi räkna ut att vi hade 50 sekunder upp till Olsson på andra plats och över minuten ner till Fransson, så nu kunde vi slå av och bevaka tredjeplatsen.
Och så gjorde vi. Tycker jag i alla fall. SS12 Pikedal, känner jag även den igen sedan Marknadsnatta, den användes senast förra hösten där om jag inte minns fel, och dessutom var detta den enda sträckan vi åkte igenom två gången på rekognoseringen. Kör väldigt avslappnat, har nog aldrig kört så avslappnat som jag gjorde här. Allt bara fungerade. Och jag ansåg vi tog det lugnt. Det gjorde inte Johan. Det gjorde inte klockan heller. Sätter andra tid, 0,9 sekunder efter sträckvinnande Jirvelius, ledaren av klassen. Tar hela 11 sekunder mot Olsson och sju mot Fransson.
Så, Johan ber vänligen men bestämt innan avslutande SS13 att jag ska slå av på tempot helt. Så det gör jag. Och kör på en sten någon kilometer från mål. Hårt. Riktigt hårt. Var helt säker på att det skulle bli punktering, men det blir spindelleden som tar smällen, men det är inga problem att ta oss i mål utan större tidstapp. Sträcktiden blir inte helgens bästa, men vad gör det? Vi är i mål på pallplats i vår första SM-tävling!
Så vi får glida över målrampen utanför Cloetta Center, alla lika förvånade. Johan och jag i bilen funderande på hur vi hamnade här. Cykelhandlarn Lasse Jonsson, intervjuaren på rampen, i princip frågandes vart vi kom ifrån. Publiken undrandes hur en välstripead Renault kom in i bilden bland alla dessa Fordar i klassen. Min mobiltelefon fullproppad med sms och missade samtal. En fantastisk helg, avslutad på bästa vis. Reportage i lokaltidningen som gjort oss till lokalkändisar för en stund.
Vi fick helt klart mersmak på SM, och ska därför nu köra finalen i Kolsva också. På sträckor jag kört på sen begynnelsen av mitt rallyåkande. På vägar jag tycker om. Så, vi får se. Går det lika bra där, kanske det blir SM satsning nästa år. Det märker vi i höst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar