Gästabudstrofén Tobbe

Förutsättningarna var inte de bästa denna tävling. Lite tuffare konkurrens än vanligt, ny kartis och allt BMW-skruvande in i det sista gjorde att seger i SMK Nyköings tuffa tävling var mer en förhoppning än mål. Rutinerade Magnus Johansson gjorde ett kanonjobb som Co-Driver denna högsommardag med termometern på runt 30 grader.

SS1: Bra tempo på den korta inledningssträckan, enda missen var mot mål där jag inte förstod/uppfattade en not ordentligt och bromsade för tidigt och lade bilen fel på väg in i en vänster. Då vi startade ganska tidigt i klassen hade vi bara koll på Lars Ohlson's och Ingvar Nilsson's tider, och bakom följde Fredrik Egeland, Martin Holmdahl m.fl. Vår tid var bara sekunden efter Lars på tids-tavlan, men Ingvar var hela tio sekunder före enligt tavlan. Dags att öka!

SS2 var dryga milen lång, och dessutom tävlingens längsta sträcka, så nu skulle vi försöka lägga in attacken. Men halvvägs in på sträckan syftar jag fel in i "Öppen höger 1 runt lada". Lite för fort, lite för mycket ur spår och med stora stenar på yttern valde jag att bromsa rakt fram, varpå vi fastnar och tappar dryga halvminuten. I mål fick vi bekräftat det vi trodde, 30 sekunder efter Lars och 10 sekunder efter Ingvar som också stod av i samma sväng. Slaget om segern ansåg vi förlorat i och med detta, men vi bestämde oss för att åka i mål, sätta några bra tider och ta viktiga cup poäng.

Inför SS3 fick vi veta att Martin Holmdahl åkte fort, Lars Ohlson strax därefter, men tyvärr hade Fredrik Egeland åkt av på SS2 och tvingats bryta. Vi satte ett lagom tempo och såg till att inte göra några misstag. Små marginaler mellan de snabbaste och vår tid var bra.

SS4. Fortsatte som planerat och satte nu näst snabbaste tid i klassen med endast två tiondelar upp till Lars Ohlson. Här inne körde ledande Martin Holmdahl på en sten och förvann ur tävlingen med krokig länkarm.

SS5 är en snabb sträcka jag åkt förr, dock åt andra hållet och i år hade de lagt in ett antal chikaner. Jag börjar komma överrens med både bil, Magnus noter och framförallt med mig själv om att stå på på så snabba sträckor, och nu gick det riktigt fort. Sträckseger med 4,6 sekunder. Tyvärr fick Lars Ohlson punktering i en snabb sväng och körde rakt in i ett träd. Lyckligtvis klarade sig Lars och Göran några skador, mer än vad man kunde säga om bilen...

I kön till SS6 fick vi veta av Ingvar att hans tid på tavlan efter SS1 inte stämde, och de endast slagit oss med en och en halv sekund! Hade vi vetat det hade vi inte haft samma anledning att ladda så hårt och vi hade kanske inte åkt av, men å andra sidan är det ju fruktansvärt enkelt att vara efterklok och hitta ursäkter... Räknade då på att vi kanske trots allt inte var så långt efter, och när SS6 var milen lång kanske vi hade en liten chans om vi laddade lite. Tävlingen håller då på att ta slut på ett snabbt parti med en lång vänster över krön, där vi flyter ur spår i runt 100km/h och bilen är endast vad som känns som millimetrar från att hugga i "stock och sten". Men det går vägen och jag sänker tempot för att ta oss i mål. Tappar tio sekunder mot Ingvar.

Avslutande SS7 blev ren defilering mot mål. Några poäng i Cupen är viktigare än inga alls med de största konkurrenterna ur leken. Tappar ytterligare sex sekunder mot Ingvar.

Vi räknade med att hamna som bäst på tredjeplats efter tidstappen då det fanns några som startade efter oss som kunde blanda sig i striden om pallen. Döm vår förvåning när resultatet kommer upp och vi slutat som tvåa i klassen (Grattis Ingvar till segern!) och som snabbaste B-förare. Nio sköna poäng i cupen när "de andra" nollade betyder att vi gick upp i cupledning med nio poäng tillgodo och två tävlingar kvar. Dessutom tog jag sista uppklassningspoängen och kan så fort jag löser ut en ny licens titulera mig A-förare!