Framsteg i Lima!

Så var det då dags för den tredje deltävlingen i SverigeSerien, tillika vinterns sista tävling. LBC-Ruschen stod på tur, och lockade med 8,8mil SS på endast 4st sträckor, det ni! Besiktning och anmälan avklarades redan på fredagskvällen så att vi hade det lugnt och skönt på lördagsmorgonen.

Iväg på SS1, och rapporterna från sträckorna innan start stämde, det fanns lite till ingen is under snön på vägen. Lyckligtvis gav vårat startnummer (9) oss en klar fördel vad det gäller att spara på däcken. En bra känsla infann sig snabbt i körningen för en gångsskull, och Johan läste noterna i en bra rytm. Ett litet problem var dock att jag troligtvis vridigt på Intercomen på för hög volym, så jag hörde Johan jättebra, men inte motorn, så jag fick sitta och kolla på varvräknaren för att se hur mycket/lite jag varvade... Ungefär mitt på sträckan så gör jag dock en liten miss, lyssnar inte helt på Johan och vi går in väl hårt i en Vänster 3 över krön. Lyckligtvis får jag runt bilen så vi går med bakändan före in i vallen och efter lite studsande så är vi på vägen igen, dock med hängande stötfångare. Vi sätter en 10:e tid i klassen, 10 sekunder efter Niklas Carlson som inledde snabbast.

Inför 3,4 mil långa SS2 bytte vi i servicen däck, till de fräschaste Yokohama-hjulen jag hade. Sträckan flöt på skapligt, enda bekymret var väl egentligen att det var väldigt mycket uppförsbackar, och nog för att VOCen är stark, men här gick det tungt. Man vet att det är kuperat när man får svälja 5-6 gånger på en sträcka för att det slagit lock för öronen... Med ca 5km kvar kommer vi in i snöröken från bilen som startade före oss, och vi kom aldrig riktigt så nära så vi kunde köra om, men det störde mest bara på de snabba partierna, så tidstappet kan inte ha varit så stort. Tappar dock lite på sträckan och är "bara" 12:a på sträckan.

I servicen lade vi tillbaka till de fyra däck vi använde på SS1 för att de fyra bästa skulle få kyla ner lite, eftersom sträcka 3 var över tre mil den med. Känslan är lite bättre på denna sträcka så det känns att det går lite fortare. Med kanske milen kvar så kommer vi in i ett snabbt parti, där Johan rabblar "Höger 6 över krön 40 Vänster 5 över krön 60" och så vidare, alltså det går väldigt fort. Någonstans där inne säger han, tror vi i alla fall, "Lyft"... Det uppfattar aldrig jag. Satan i gatan vad man flyger om man ligger en sisodär 150blås... Landningen blir hård och slår troligtvis bort resterna av stötfångaren bak, för i mål på sträckan så hänger den bara och släpar efter bilen, endast sittande med två buntband i vänster stänkskydd. 10:e tid på sträckan.

Inför sista sträckan ser vi att vi ligger nia, 2,4 sekunder efter Lars "Segerhulten" Ohlson p ååttonde plats. Det ska vi minsann ta på sista sträckan! På med bästa hjulen igen och ge järnet! Jag måste säga det, vilken häftig sträcka! Sista kilometrarna är en serpentinväg ner för dalen, och jösses vad det skjuter på utför... Körningen stämmer bästa någonsin på vinterväglag, även om jag känner att det går att åka fortare om det verkligen behövs. Vi sätter 7:e tid i klassen och slår Lars med hela 15 sekunder!

Väl i mål ser vi att vi mycket riktigt landat på 8:e plats i klassen, och med tanke på att det var hela 22 startande och 19 ekipage i mål så måste vi säga att det är ett resultat vi får vara nöjda med. Det är ju trots allt kanske Sveriges tuffaste och jämnaste rallyklass vi kör i! Även om jag någonstans känner att jag är inte nöjd förrän jag känner att jag inte kunnat åkt fortare vid något tillfälle under en hel tävling. Det betyder att det är dags att "chansa" mer, något vi garanterat kommer att göra nu när det något bekvämare underlaget grus tittar fram med våren!

Dessutom känns det skönt att ha fått tillbaka förtroendet för bilen efter senaste tidens tekniska problem, så må detta hålla nu!

Stort tack dessutom till Magnus Larsson som både fixade bra boende intill tävlingsplatsen och mailade bilderna ni ser här till mig efter tävlingen!