Rejäl krasch i Kolsvarundan!

Nu kommer så en tämligen försenad rapport från Kolsvarundan. Det slutade som rubriken visar med en rejäl krasch. Men vi börjar från början av tävlingen lämnar en utförlig rapport om hur tävlingen avlöpte.

Vi åkte till Kolsva, taggade och väl förberedda. Dessutom med resultatet från Linköping i ryggen hade vi självsäkerhet och lugn inför att åter ge oss på en SM-tävling. Dessutom skulle tävlingen avgöras på sträckor och vägkaraktär som jag känner igen och gillar. Denna gång vågade vi oss på lite mer ändringar i noterna under rekognoseringen och vi såg verkligen fram emot att få komma igång med tävlandet på fredagskvällen.

Där på kvällen skulle en sträcka köras två gånger. Sträckan var den klassiska Orsta som jag kört flera gånger tidigare.

SS1, avgjordes i dagsljus. Och vi satte upp ett högt tempo från start, hittade ett härligt flyt med bra attack, bilen går verkligen som en dröm på vägen nu. Enda misstaget var att med mindre än en kilometer från mål i en vänstersväng slås ratten ur händerna på mig och vi studsar ut i dikeskanten och tappar fart och får börja om. Trots det sätter vi fjärde tid på sträckan, endast ca två sekunder efter Victor Henriksson som var snabbast och 1,2 efter Mattias Jirvelius som var tvåa.

SS2 var ett andra varv över Orsta fast denna gång i mörker. Och tyvärr får jag inte in rytmen riktigt i körningen och vi tappar någon sekund för mycket och tappar till femteplatsen, men trots allt inte mer än fem sekunder efter ledande Victor. In för nattvila, på lördagen skulle det laddas!

SS3 var ytterligare en sträcka jag kände igen, åtminstone delvis. Vi satte återigen upp ett högt tempo från start. Tyvärr tappar vi lite när bilarna som startat strax före kört av och vinkade ner oss. Men vi höjde tempot efter det och halvvägs genom sträckan hade vi tredje bästa tid på Resultatservice mellantid. Men, ca 2 kilometer från mål driver vi ut i en vänstersväng, varpå vi kommer för tidigt in i nästa höger. På innern låg en sten, som bland annat tvingade Jimmy Joge att parkera för dagen, som vi slår i hårt och slår sönder en fälg och trycker till framvagn och bakvagn på något sätt. Vi tvingas smyga i mål i knapp styrfart och tappar ca 20 sekunder. Däckbytet efter sträckan är en historia i sig, men nästa år ska vi ha en ny domkraft...

SS4 ger vi oss på med samma tempo, och hjälp får jag nästan säga. Bilen kastar ut rejält och okontrollerat nästan direkt i första sväng. Någonting måste ha hänt i bakvagnen som fick bilen att beté sig så konstigt. Jag slår av på tempot och är nästan beredd att ge upp helt, så svårkörd var bilen. Men vi tappar trots det inte så mycket tid varpå vi bestämmer oss för att fortsätta. Det var ju trots allt bara SS5 kvar innan service.

Men vi kom ju inte så långt på SS5. Endast ca 2 kilometer in på sträckan, i ett väldigt snabbt parti, förflyttar sig bilen på ett sätt jag inte är beredd på, det skär i innern och där är det en gärdesöverfart. Jag och Johan blir passagerare i en snabbt rullande bergochdalbana. Det är olkart, men vi tror vi rullar fyra varv och bilen blir, som ni kan se på bilderna nedan, skrot. (Uppdaterar repotaget med bilder de närmaste dagarna)

Vi är trots denna brutala resa helt okej eftersom skyddsutrusningen i bilen har gjort sitt. Nu återstår bara att bygga ny kaross till 2013, för någon tvekan på om vi skulle vara med nästa år igen har egentligen aldrig funnits. Vi kan hänga med, det har vi sett, så bara för att vi råkade förstöra bilen tänker jag inte ge upp rallysporten. Bygget kommer jag löpande lämna rapporter om här på hemsidan.

Runt Mjölkpallen i Gnesta!

Passar på att kasta in en kort rapport från Runt MjölkpallenPokalen i Gnesta förra helgen. Då jag satt på högersidan brevid Emil i BMWn. Tanken var att lotsa Emil till en bra placering för att kanske kunna ta uppklassningspoäng. Och det fungerade på SS1. Sen var det mest överlevnad som gällde för mig. Emil körde bra, men hela tiden på en växel för lågt, vilket jag flera gånger fick säga till honom att lägga i nästa. Och då fick han bra flyt, och bra tempo vilket gav en andratid på första sträckan i den 12 bilar stora klassen.

Däremot, blev jag illamående den sista kilometern på sträckan. Och jag hade ju inte ens några noter att läsa!

Blev tvungen att jogga en sväng i TK-kön till SS2. Huvudet hängde inte alls med och vi hade en tvåmila-sträcka framför oss. Det går bra till och börja med. Halvvägs igenom sträckan kommer vi upp mot ett krön där vi blir nedvinkade av en person, för att runt svängen har bilen som startat innan oss kraschat rätt hårt. Lagom när vi passerar ser vi att både förare och kartläsare sitter kvar i blen. Vi stannar och backar tillbaka för att kontrollera att de är okej. Kort efter att vi backat tillbaka hoppar kartläsaren ur och ger oss tummen upp, så vi gasar vidare. Och jag mår sämre, och sämre.

Emil hör på mig att jag inte mår bra och frågar:
-Hur går det?
-Inte alls, svarar jag.
Då kommer "räddningen". En lurig högersväng en kilometer från mål tvingar oss till en kort extrasväng i en hage, varpå jag får annat att tänka på och klarar mig i mål på sträckan med frukosten i behåll. Eftersom vi stannade för att kontrollera så att grabbarna i bil 35 var okej, visste jag att vi hade rätt att begära idealtid, vilket jag också gör i målet på sträckan, för vi hade ju trots allt tappat en hel del tid på att försäkra oss om att våra medtävlande inte var skadade.

I TK-kön till SS3 snurrade det rejält i huvudet, men jag hade bestämt mig för att härda ut, det var bara trots allt drygt 3km kvar. Och jag klarar det, Emil sätter en bra tid, men efter målet ber jag att få kliva ur bilen. Sen går jag till skogs. Och kommer tillbaka som en ny människa. Typ, nästan i alla fall. Ni kan ju räkna själva på vad som hände...

Väl i mål så visar det sig att våran, eller ja, Emils körning räcker till seger! Vi hade andratid på både SS1 och 3, men den som var snabbast hade tappat flera minuter på SS2, och vi hade fått tidsavdrag helt enligt reglerna för att vi stannat vid bil 35, och det räckte till seger med 12 sekunder! (Emil är nu endast en uppklassningspoäng från B-förare!)

Men en fråga kvarstår dock. Varför blev jag så åksjuk som jag blev? Vet ej. Många teorier finns det. Allt från näringsbrist, via infektioner till helt enkelt för länge sedan jag var på synkontroll. Jag är ju trots allt bärare av glasögon, och det var ju inte mer än fem år sedan jag var på synkontroll senast, så det är väl dags att pallra sig till optikern snart... Men en sak är säker, det dröjer länge nu innan jag sätter mig på den sidan av en rallybil igen!

Film från SM!

Sträcka 11 från East Sweden Rally!

 

Sträcka 12 från East Sweden Rally!

Rapport från SM-debuten i ESR!

Så var det då dags att rapportera om hur vår SM-debut i East Sweden Rally för några veckor sedan avlöpte. Jag tror jag talar för alla i teamet när jag säger att det var lite spänt, lite nervöst och mycket förväntasfullt team som styrde kosan tidig fredag morgon mot Linköping.

Grejen var att rekognoseringen började redan på torsdagen, men på grund av jobb kom vi inte ifrån och kunde köra den rekognoseringen, varpå de 4 skogsträckorna på fredagen förblev orekognoserade för vår del. Men inte heller lördagssträckorna rekogoserade vi fullt ut, vi åkte nämligen bara sträckorna en gång, vilket man får göra två gånger. Vi kände helt enkelt att vi inte skulle ha en större nytta av det. Det som känner mig vet att jag har ett rätt så bra vägminne och då räckte det med ett varv för att få de luriga ställena under kontroll.

Upp på startrampen, precis före sprintsträckan som inledde tävlingen var det hög puls vill jag lova. Oklart dock om det var sträckan eller intervjuen jag var mest nervös för, men båda gick bra. 5:e tid i den 13 bilar stora klassen säger väl inte mycket på 1,4km asfalt, men det var ändå en befriande start.

Sen bar det norrut till Norrköping för tre sträckor. Och nu började det bli mörkt. Sträcka 2 var dessutom drygt milen lång, så nu gällde det att inte tappa för mycket mot de andra som rekognoserat sträckan. Vi får ett bra flyt i körningen och visst tappar vi tid mot de snabbaste, men vi sätter ändå en sjätte tid på sträckan. Jag gillar ju trots allt att köra i mörker.

SS3 var den klassiska Eda. Ingen sträcka jag kört själv, men sett på filmer sedan flera år tillbaka, så jag visste ungefär hur den gick ändå. Missar dock det välkända hårnål-vänster mitt på sträckan. Bromsade lite försent, gick lite för fort och kom mycket fel in i svängen då bilen vred upp sig åt höger vid inbromsningen. Bara att börja om med förlorade sekunder. Sjätte tid på även denna sträcka.

SS4 var lika klassiska Aspa. Inte vad jag klassar som SM-väg, men det är något att åka i alla fall. Inte så mycket att orda om. Vi undviker misstag och tar oss i mål på ytterligare en sjättetid, dock med mindre marginal framåt än tidigare.

Nu bar det iväg på en lång transport till Borensberg för dagens sista sträcka. Jag ställer upp extraljusen lite innan sträckan, för att fösöka få lite mer längd på lyset, vilket jag också fick. Så SS5 går väldigt bra. Det var finare väg på denna sträcka så körningen fungerade bra, och Johans noter satt grymt bra. Femte tid på denna sträcka, inte långt efter Jonas Olsson som ligger i topp i SM-tabellen. Så efter servicen tillbaka i Linköping ställer vi bilen på nattvila som 5:a i klassen.

Men direkt på lördag morgon klättrar vi ytterligare en placering. Christoffer "Kicken" Jacobsson hade problem med sin Fiesta redan på fredagskvällen och kommer tyvärr inte till start. Så, nu låg vi fyra. Svårt att inte tänka på en så bra placering, det är ju triots allt SM och vi hade väl helt ärligt hoppas på en femte eller sjätte plats som bäst.

Men ut i skogen nu. SS6, utanför Tjällmo. En snabb sträcka, och Nils Fransson som låg bakom oss sätter in en attack för att försöka ta ifatt tid på oss och slår oss med dryga sekunden, då vi åter har femte tid.

SS7, dags att svar lite på Franssons attack. Mitt inne på sträckan passerar vi en kraschad bil, det gick fort förbi så varken jag eller Johan hann se vad och vem det var, men jag fick direkt en känsla av att det var en Fiesta. Sätter en lätt överraskande andratid på sträckan, 0,4 före Fransson och 10 efter Jonas Olsson. På transporten tillbaka till Linköping möter vi Victor Henrikssons Team. Kan det ha varit klassledande Victor som hade rullat bort sig inne på sträckan?

Japp det var det. Det var dags för däckbyte inne på servicen innan SS8 som var asfaltssträckan en andra gång, och då fick vi det bekräftat. Vi låg nu trea! Bestämmer oss att vi bara ska köra igenom SS8, utan misstag, för här kan vi ändå inte tjäna någon tid.
Så vi vinner sträckan... Tar in fem sekunder på andraplacerade Jonas Olsson och drygar ut med tre mot Fransson. Alla sträckor räknas och vi har härmed tagit vår första sträckseger i SM!

Service, inga bekymmer med bilen, så direkt vidare mot SS9 i Rimforsa. Körde sträckan med 940 för några år sedan, och det var inte jätteskog med den stora bilen, men en liten Clio passade perfekt mellan dikena. Åker jämnt med Jonas Olsson och drygar ut med ytterligare tre mot Fransson.

SS10. Sätter en ny andratid när vi slår Olsson med några tiondelar och Fransson med  en sekund.

Sträcka 11 känner jag igen sen några Marknadsnatta tillbaka. Inte för att jag kört den själv, men sett den på film, så jag vet att det är en lurig sträcka, och efter rekognoseringen kände jag igen många ställen. Johan läser noter så han nästan för andnöd, för satan i gatan vad det svänger där inne! Tappar två sekunder mot Olsson, men fortfarande fem före Fransson, så nu kunde vi räkna ut att vi hade 50 sekunder upp till Olsson på andra plats och över minuten ner till Fransson, så nu kunde vi slå av och bevaka tredjeplatsen.

Och så gjorde vi. Tycker jag i alla fall. SS12 Pikedal, känner jag även den igen sedan Marknadsnatta, den användes senast förra hösten där om jag inte minns fel, och dessutom var detta den enda sträckan vi åkte igenom två gången på rekognoseringen. Kör väldigt avslappnat, har nog aldrig kört så avslappnat som jag gjorde här. Allt bara fungerade. Och jag ansåg vi tog det lugnt. Det gjorde inte Johan. Det gjorde inte klockan heller. Sätter andra tid, 0,9 sekunder efter sträckvinnande Jirvelius, ledaren av klassen. Tar hela 11 sekunder mot Olsson och sju mot Fransson.

Så, Johan ber vänligen men bestämt innan avslutande SS13 att jag ska slå av på tempot helt. Så det gör jag. Och kör på en sten någon kilometer från mål. Hårt. Riktigt hårt. Var helt säker på att det skulle bli punktering, men det blir spindelleden som tar smällen, men det är inga problem att ta oss i mål utan större tidstapp. Sträcktiden blir inte helgens bästa, men vad gör det? Vi är i mål på pallplats i vår första SM-tävling!

Så vi får glida över målrampen utanför Cloetta Center, alla lika förvånade. Johan och jag i bilen funderande på hur vi hamnade här. Cykelhandlarn Lasse Jonsson, intervjuaren på rampen, i princip frågandes vart vi kom ifrån. Publiken undrandes hur en välstripead Renault kom in i bilden bland alla dessa Fordar i klassen. Min mobiltelefon fullproppad med sms och missade samtal. En fantastisk helg, avslutad på bästa vis. Reportage i lokaltidningen som gjort oss till lokalkändisar för en stund.

Vi fick helt klart mersmak på SM, och ska därför nu köra finalen i Kolsva också. På sträckor jag kört på sen begynnelsen av mitt rallyåkande. På vägar jag tycker om. Så, vi får se. Går det lika bra där, kanske det blir SM satsning nästa år. Det märker vi i höst!

Pallplats i SM-Debuten!!

Ja jösses! Det gick klart över förväntan i SM-Debuten i Linköping den gågna helgen. 3:a i Otrimmat 2WD och 4:a i JSM!

En utförlig rapport kommer och ihop med det ett knippe Ombordkamera-filmer. Problemet är att det är mycket nu, mycket positivt, både för min rallysatsning och privat så en rapport och filmer kommer så snart jag hinner! Håll koll!

Onboard från EMK-Kannan!

EMK-Kannan SS4 med Emil och Henrik.

EMK-Kannan SS5 med Emil och Henrik.

EMK-Kannan SS6 med Emil och Henrik.

Div filmer!!

Rallymasters-Rallysprint SS4 med mig och "Bullen".

Rallymasters-Rallysprint SS4 med Emil och Sanna.

ESAB-Rallyt SS4 med mig och Emil Eklund.

Sommarsummering

Så var det då dags att ta ifatt missade uppdateringar. Vi tar allt kortfattat och i kronologisk ordning.

Mälarrallyt 12/5. Jag och Johan ställde upp med nylackad bil i Eskilstuna-tävlingen på väg jag är bekant med sedan tidigare års tävlingar. Svenska Rallycupens A2WD-klass hade ett stort startfält, då inte mindre än 50 bilar startade i klassen denna dag. Vi höll oss runt 30e plats och ökade vartefter, även om jag kände att bilen inte alltid gjorde som jag ville. Men i målet på SS3 är det bara att parkera efter målskyltarna när bilen tvärdör.

Det visar sig att något, troligtvis grus och sten tagit sig in till kam-drivningen och fått remmen att kugga över, med 8st krokiga ventiler som resultat. Detta krävde en genomgång av motorn, men Hellmans Motorrenovering filade in ventilerna och ett antal garagetimmar senare var bilen åter startklar. (Bild från Rallymasters-sprinten i somras)

ESAB-Rallyt 16/6. Deltävling nr 2 i Svenska Rallycupen i Laxå lockade åter stort startfält, och denna gång fanns både jag och Emil på plats, jag med Emil Eklund från Gävle som Co-Driver och Emil med Henrik Dahlgren i högerstolen. Jag och Eklund tog oss runt i regnet på en 28e plats av 47 startande, men bilen gjorde fortfarande inte 100% som jag ville, så det finns betydligt mer att hämta, framförallt i de snabba partierna.

Emil och Henrik i sin tur inledde starkt med en andratid i C2WD på första sträckan, men en bit in på SS2 går stötdämparfästet vänster bak av och det är bara att parkera och invänta släpkärra.

Gästabudstrofén 7/7. Till den här tävlingen hade jag bytt fjädrar bak på Clion för att få lite mjukare och medgörligare bil. Tyvärr hade jag ingen chans att testa bilen innan tävlingen så vi började lite försiktigt och kände oss för och ökade vartefter. Fick till bra känsla i bilen och jag kan börja lite på bilen mer, så på sista sträckan satte vi en riktigt bra tid, men vi var långt efter pga den försiktiga starten och desutom div strul på SS3 gjorde att jag och Johan hamnade på en 21a plats av 40.

Rallymasters Rallysprint 10/8. En liten kort kvällssprint på "hemma plan", i Österåker strax utanför Vingåker. Jag skjutsade kompisen "Bullen" i Clion och Emil skjutsade sambon Sanna i BMWn som nu var lagad igen. Jag satte upp ett ganska bra tempo från start, mycket tack vare ett test på knappa 3mil i tävlingstempo helgen innan. Slutar på 7e plats i den sammanslagna 2WD-klassen som hade 31 startande varav 18 var A-förare.

Emil lyckas bra även han, och efter en stabil körning där han dessutom matchade min tid på avslutande SS4, landar han på 20e plats i 2WD-klassen, men framförallt med god marginal den snabbaste C-föraren av de 5 som startade.

EMK-Kannan 1/9. Emil och Henrik ställde upp på Eskilstunas välkända vägar i hopp om ett bra resultat. Tappar tyvärr lite för mycket tid på dåliga SS1 (att starta som nr 198 är inte roligt.) och får sen kämpa för att köra ifatt förlorad tid. Men en sträckseger och några bra sträcktider senare landar de på en 13e plats i B-C 2WD där de samtidigt är den 4e snabbaste C-föraren.

Snart kommer en rejäl uppdatering

Titta tillbaka om någon dag, då kommer jag ha lagt upp en del nya bilder, filmer samt rapport om vad som hänt i teamet under denna radiotystnad. //Tobbe

Dan Anderssons Minne

Okej, nu vänder jag lite på den kronologiska ordningen här. Nedan kan ni läsa om försäljningen av 940n som skedde dagen efter att vi körde D.A.M. i Grängesberg, men jag skriver den här rapporten efter inlägget om försäljningen. Hänger ni med? Det är oväsenligt ändå, så nu kör vi.

Lördagen den 4 februari, med start klockan 15.00, gick Dan Anderssons Minne av stapeln. Första tävlingen med Clion, och dessutom min första tävling i mörker. (Okej, jag körde två sträckor med 940n i mörker i höstas som föråkare, men jag tycker inte riktigt det räknas) Så jag kan ärligen erkänna att det var lätt nervöst före start. 3 sträckor på ca 2 mil styck skulle avverkas i bitande kyla. (-23 på serviceplatsen, enl ryktet -30 lokalt på SS2!)

Hur det gick? Tja, vi kan ju säga att det blev en "konstig", eller omvänd om så vill, tävling på sätt och vis.

SS1 gick lite ryckigt minst sagt. Jag lyssnade inte så mycket på Johans noter då jag hade fullt upp med bilen. Stenhårda bromsar, en bil som egentligen aldrig gick rakt ens på rakorna, åkte på för höga växlar och dyligt. Hade nästan kramp i både armar och ben i målet på sträckan, som krävde ett antal bilar i vår klass. Men ändå, kändes det som om jag nu verkligen åkte rally. Det väsnas, brummar, det händer något på varje växel. Det är mer rallybil helt enkelt, och jag njöt av varje sekund.

SS2 började vi redan få bättre flyt och bättre tempo. Börjar komma underfund med hur bilen ska framföras och det går inte alls lika stelt längre. Dessutom kan jag ta till mig noterna bättre, men ändå chansar jag inget när det går fort, utan släpper hellre av en gång extra än blir stående i vinternatten.

Redan före tävlingen hade jag bestämt mig för att på SS3 börja närma mig ett riktigt gångbart tävlingstempo. Och det tycker jag nog allt att vi gjorde, då det stundtals gick riktigt fort utan att det var nära någon gång. Dessutom, visade det sig, att desto fortare man kör, desto lugnare och enklare blir bilen att framföra. Även om det nu gick fortare var jag väldigt avslappnad i körningen och jag blev vän med bilen. Såpass att jag missade ett vägbyte rätt friskt. En låååång höger som slutade i vinkel vänster i vägskäl... Eftersom det fanns en väg rakt fram valde jag att gå rakt istället för att försöka ta svängen, så ut genom ATA-banden och backa tillbaka. Mot slutet på sträckan blir det trångt i ett vägbyte där de två bilar som startade före fått stopp nästintill jämsides och det var trångt för oss att ta sig förbi, men det gick.

Det var skönt att se målet i Folkets Park i Gränges, att vår första tävling i Clion gått tekniskt felfritt och utan grövre förarmisstag. Det är nu tävlingen får en "konstig" vändning. Vi var tolv startande i klassen, och vårt mål var att ta sig runt och bli inte sist om det går. 5 ekipage tog sig runt de krävande sträckorna, och vi slutar på en tredjeplats i debuten i A2WD med Clion!!

För den som nu undrar vad jag menar med ordet omvänt jag skrev i början, är det faktum att vi i vår sista tävling med 940n hade ambitionen att vinna, och höll ett riktigt högt tempo, varpå vi slutar 4:a. I debuten med Clion, kör vi egentligen helt utan ambitioner och slutar 3:a! Nu kanske ni förstår varför VOC bör klassas som Sveriges tuffaste klass!

På vägen hem från tävlingen ser vi i resultatlistan på nätet att vi faktiskt slutat 14:e totalt av 106 startande, och så högt tror jag faktiskt inte att vi lyckats sluta i en skogstävling tidigare. Framtiden med Clion ser riktigt bra ut, för det är som Johan sagt när vi åkt första tävlingen med en bil: -Det kan bara bli bättre!

Tyvärr varken bilder eller film från denna tävling. Inga bilder på grund av att det var mörkt hela tävlingen, och ingen ombordkamera eftersom kylan nära nog knäckte kameran!

940n Såld!

Den 5e februari kom far och son Thorsell, Jens och Jonas, från Skövde en snöig söndagsförmiddag till mitt garage. Efter mycket kollande, kontrollerande och en hel del trevligt snack, stod "min" 940, FFL141, lastad på någon annans kärra. Jag kan villigt erkänna att det var en konstig känsla till och börja med, att efter alla dessa mil, alla dessa timmar i garaget, bara se stafettpinnen överlämnas till någon annan sådär.

Men Jens och Jonas är seriösa killar, och det var skönt att bilen gick till folk som vet vad de håller på med. Och när jag backade in Clion i garaget på 940ns plats, kände jag att det är dags att skriva ett nytt kapitel, ny historia, sätta upp nya mål. Jag önskar Jens och Jonas all lycka med 940n, jag vet att jag kommer att få se er i toppen på resultatlistorna med bilen.

Nu känner jag mig mer taggad än på länge att åka rally, laddad för en ny säsong, med nya krafter, i ny bil. Nya utmaningar står framför oss, och jag säger: -Låt dem komma!!

940n till Salu!

Finns annons här: http://www.blocket.se/sodermanland/Volvo_940_VOC_Rallybil_37819331.htm?ma=1

Såg att det blivit fel i texten på bil-info sidan om 940n här på hemsidan. Det står att motorn är en B230FT, vilket är fel. Det skulle innebära att det är turbomotor och det är totalfel. Rätt beteckning är B230FB. Felet kommer åtgärdas när jag sitter vid rätt dator nästa gång.

2012!!

Sådär, dags att uppdatera hemsidan med vad som händer i teamet 2012 nu när det nya året redan har tagit fart. Det jag (Tobias) har köpt är alltså Robert Erikssons "SM-vinnare 2009" då han skaffade sig en lite tuffare Renault. Bilen är maskinellt välunderhållen även om karossen varit med ett tag, men som min garagegranne sa "-Det är inte lacken man kör med!"

Så vad är planen för året då? Jo, tanken är att börja vintern med att snygga till bilen trots allt. Jag ställer alltid vissa krav på hur mina bilar ska se ut och fungera, därför har jag börjat plocka en del med div. inredning för att få bilen ytterligare lättad och funktionerlig. Reglementet läses noga just nu för att kunna göra bilen ännu lite snabbare.
Innan våren kommer bilen att få ny lack. Alla Renault-freaks får ursäkta att den klassiska "Godini-Blåa" kulören försvinner. Bilen ska lackas i team-färgen silver och få design i stil med Emils BMW. Ambitionen är dock att hinna köra en vintertävling så därför kommer inte bilen tas isär för lack förrän den lilla vinter vi har i år börjar tacka för sig för att ha chans att åka en tävling med kort varsel.

Många frågar om det blir SM-satsning i år. Tyvärr, får jag säga, sitter jag i samma sits som de flesta andra rally-ekipage i Sverige, det saknas helt enkelt pengar för det. I alla fall för att köra med de förutsättningar som jag önskar. En situation som kommer underlättas om/när 940n blir såld (finns annons på Blocket och Resultatservice) Tanken är därför att köra två eller fler av sommartävlingarna i SM, för att prova hur vi står oss i den konkurrensen. En första provkörning sent i höstas av bilen gav mig känslan av att vi ska kunna åka fort i denna bil, men det visar sig när vi kört första tävlingen!