EMK-Kannan

Då var det så dags för EMK-Kannan i Eskilstuna, där skulle den totala SverigeSerien avgöras. Vägarna och dess karaktär är väl bekant för mig eftersom det var på dessa vägar jag för 5-6 år sedan startade min rally-karriär. Målsättningen för dagen var hög och Johan och jag var rejält taggade och beredda på att gå på attack.

Och det fungerade bra. I en sträcka... SS1 gick nämligen kanon, jag var som vanligt lite trög i starten, men det var mycket bättre än vad det har varit och vi låg med i tätklungan. Förvisso var det små marginaler åt varje håll eftersom sträckan var förhållandevis kort, men vi var med i matchen från start. Men på SS2 går det i stöpet efter ett par kilometer. Tempot ökades lite från första sträckan och allt kändes kanon tills det kom två stycken H2- svängar på rad. Den första högern bromsade jag för mycket och jag kände att det hade gått att åka mycket fortare i den svängen. Eftersom nästa sväng hade samma gradering i noterna höll jag därför i lite till. Bilen driver ut och bakändan kliver ner i det vassa diket och innan jag eller Johan visste ordet av det hade vi rullat ett varv och fastnat ovanpå en liten kulle. Det tog ganska exakt 30 sekunder innan vi kom iväg igen och vi körde imål på sträckan men var numer hopplöst efter täten.

In på service för att kolla över bilen som klarat sig överraskande bra trots rullningen. Visst, bilen var knölig nästan runt om, men alla rutor var hela, alla hjul satt där de skulle och bilen gick lika bra som innan. Bilen var redan knölig, så varför inte fortsätta och stå på lika bra som innan?

SS3 innehöll nästan bara chikaner, vinkelvägbyten och långa raksträckor. Inte vad jag skulle säga vår sorts sträcka, men sätter ändå en bra tid.
SS4 har jag kört ett flertal gånger tidigare, och jag gillar verkligen den sträckan och det går riktigt bra, känns det som. Men återigen är vi lite för långt efter täten. Konstigt att det ska envisas vara dålig tid på sträckor som känns bra, och bra tider på de som inte känns något vidare alls.

SS5 & 6 fortsätter på samma tema och vi tar oss tillbaka till Ekebybanan, som var start och målplats för dagen, utan några fler blessyrer på bilen.

Vi slutar på en hedrande 7:e plats i tävlingen och får en hel del uppskattning för att vi trots rullningen fortsatte och åkte minst lika fort som innan! Och ska vi nu vara lite hypotetiska, så om vi drar av tidstappet från rullningen på SS2, dvs 30 sekunder, hade vi landat på fjärde plats istället... Än en gång, surt sade räven.

Totalt i Sverigeserien slutar vi på 9:e plats. Precis inom marginalen för målet, topp tio, men långt bakom ambitionen, topp fem.