Nybyrundan

För att trimma tempot till SverigeSerie-finalen i Eskilstuna passade jag på att åka en tävling i just Eskilstuna, nämligen Nybyrundan. Visserligen en onotad tävling, och det var över ett år sedan jag åkte det senast, så förhoppningarna på en riktigt framskjuten placering var väl inte jättehöga. Vid min sida satt Henrik Dahlgren då Johan var upptagen på annat håll.

SS1 har jag kört många gånger förr, åt andra hållet... Tyvärr hade jag inte mycket nytta av vägminnet denna gång, och eftersom vi gick ut först i klassen hade jag inte en aning om hur fort de andra i klassen åkt.
SS2 Har jag åkt en gång tidigare, även den åt andra hållet. En snabb sträcka och vi hade lite bättre tempo än på sträcka ett, men det fanns mycket mer att ge.

Inne på service såg vi att vi låg tvåa med ca fem sekunder upp till ledaren. Med mitt vägminne visste jag att det inte skulle vara några större problem att ta igen dessa över andra varvet på sträckorna.

SS3 (Samma som 1). När vi kommer till startkön blir det stopp. Ett potthål har bildats mitt i spåret på slutet av sträckan, inget farligt i sig, men det har försatt några bilar ur kurs i hög fart och skickat dem in i ett järnstaket så funktionärer skickas in och tillägsvarnar svängen. Tävlingen släpps på och vi kör igenom sträckan. Eftersom vi fortfarande går ut först har vi ingen koll på hur vår tid stod sig mot ledaren men det kändes bra.
Även SS4 känns grymt bra och vi håller ett högt tempo. Hade det räckt?

Nu ska jag inte älta vad som hände sen än en gång, det som hände sen och det jag sade och gjorde, det står jag för. Men ja, vår attack hade räckt, vi var snabbast över SS3 och 4 med ca 8 sekunder. MEN tävlingsledningen har tagit beslut om att stryka SS3 ur tävlingen på, i mina ögon, väldigt konstiga grunder, varpå vår förstaplats illa kvickt förvandlas till en andraplats, slagna med 1,2 sekunder. Surt sade räven, men tydligen sånt som händer... Jag skulle ju bara slipa på tempot inför EMK-kannan, och varför jag hetsade upp mig så kan man så här i efterhand undra, men jag är ju tävlingsmänniska trots allt.