Månadens Bild!

Senaste numret av Sveriges största motorsport-tidning, Bilsport Börsen, damp ner i brevlådan härom dagen. Och se på fan, Emil är med på månadens bild! Så fränt!

Tobbe 2011?

Jaha, ett framgångsrikt år 2010 är till sin ände.
Årets resultat:

Distriktsmästare Klass Standard!
Vinst i Mekonomen RallyCup Klass 3A/B!

Hur toppar vi detta 2011 nu då? Jo, tanken är att ta ett steg "framåt" eller uppåt beroende på hur man ser det. Länge fanns planer på bilbyte, och det var nära en stund, men ni vet, det är en del som ska klaffa för att saker och ting ska gå i lås. Så bilbyte blir det inte, i alla fall i dagsläget.

Hur ska vi då kunna ta ett nytt steg, när vi sitter kvar i samma 940 som i år? Jo, vi ska försöka satsa på Volvo Originals kungaserie, Sverigeserien! Alla detaljer är inte helt klara, våran satsning 2009 i samma serie var minimal och endast sommartävlingar, men ska vi vara med denna gång ska vi försöka köra även vinter och därför satsa 100% på serien. Enl. rykten så kommer ett antal av tävlingarna i serien gå "på hemmaplan", eller åtminståne på "lagom" avstånd, vilket gör att en sån satsning ligger "rätt i tiden".

Redan nu har jag börjat förbättra bilen ytterligare, nya idéer har ploppat upp och nya förbättrade detaljer är beställda, allt för att det bara ska vara upp till mig, inga ursäkter, inga bortförklaringar.

Återkommer med mer info!

Pekingsnurren

Brödrakampen i BMWn förväntades bli jämn. Emil hade positionen som "orutinerad" C-förare, men bilägare och den som kände bilen bäst. Jag (Tobias) å min sida är relativt rutinerad A-förare med bra tempo i kroppen, men endast 4 sträckor som föråkare i Marknadsnatta för några veckor sedan som erfarenhet med BMWn.

Att tävlingsplatsen var Himmelstalunds sprintbana gjorde att i alla fall jag inte hade några pallplats-aspirationer, jag har aldrig lyckats bra på "Himpan". Emil hade dock målet att försöka attackera för ett bra resultat, något han sånär lyckades med.

Jag och Johan gick ut först i brödrakampen. P.g.a. nattens frost var tidigt startnummer ingen fördel, och de VOC:are som startade innan hade inte lyckats rugga upp ytan ordentligt så första åket kan summeras med att säga att det var halt. Dock märktes det på att det sladdade mer än vad jag önskade, inte på att vi flöt omkring som det brukar kunna vara. 5:e tid av 8 i A-2WD.

Emil med pappa Leif i högerstolen attackerade mer, och trots många långa och vida sladdar sätter han en andra tid i klassen och är hela 2 sekunder före mig!

I andra åket var fästet mycket bättre, jag kunde gå in lite hårdade i svängarna och få mer fart med mig ut när det inte sladdade lika mycket. Bättrar tiden rätt ordentligt och klättrar till 4:e plats, men det hänger på hundradelar.

Emil bättrar sig också, kör snyggare och renare. Men de andra runt omrking bättrar sig också, marginalen till trean minskar och Emil tappar även 1,5 sekund mot mig. Så nu gällde det för Emil att hålla i både andraplatsen i klassen och ledningen över mig i det avslutande åket.

Jag själv försöker attackera ordentligt nu, och det går riktigt fort fram tills jag missar ingången i en lång hårnål vänster. Bilen styr inte in som jag vill och bilen hamnar i lösgruset på yttern vilket även sabbar spåret i nästa höger. Laddar vidare och bättrar tiden ytterligare. Men som vanligt för mig på Himpan tappas en placering med hundradelar, så vi slutar på en femteplats. Får väl ses som godkänd debut i A-2WD.

Emil råkar ut för ungefär samma sak. Han har bra flyt tills han får börja om i en vänstersväng och tappar lite tid. Tyvärr, får man väl säga, ökar istället ett antal konurrenter något i hästväg och kapar sina tider med flera sekunder när Emil "bara" bättrar med ca en sekund. Tyvärr betyder det att han faller från en andra till femte-plats. Men jag erkänner, han vinner, för jag lyckas inte ta in de sista tiondelarna och allt som saknas är en nysning i jämförelse, 0,4 sekunder!

Prisutdelning för DM & MRC

Vi fick vara med på ett hörn i lokaltidningen efter prisutdelningen i lördags.


Pekingsnurren nästa tävling, då jag (Tobbe) och Emil kommer att dela på BMWn. Inbördes tävling? Neeeeeeeej då, det brukar väl aldrig bröder ha...

Incar med Tobbe & Johan

SS3 KMK-Trofén.

Distriktsmästare 2010!!

Två tävlingar har hunnit köras sen jag (Tobias) skrev här sist, Runt Mjölkpallen Pokalen i Gnesta samt hemmatävlingen och årets "avslutning" KMK-trofen.

För att kort summera så gjorde jag och Johan en stark insats i Gnesta när vi åkte onotat för första gången på länge. Det kändes ovant, och tempot blev inte det bästa, men vi körde endast tävlingen för att plocka poäng i DM, där vi utökade ledningen i VOC-Elit, men tappade en poäng i totalen för Standardbilar. Men allt vi behövde göra i finalen var i princip att ta oss i mål och DM-titeln var vår.

Och finalen var hemmatävlingen KMK-trofen, som avslutade både SM, MRC och DM. Och eftersom det var hemmatävling vill man ju "visa framfötterna."

Dock fungerar det inte riktigt från start. Tempot känns bra, men bilen sladdar och far över vägen, och Johan kommer lite ur takt med noterna mitt inne på sträckan. När jag dessutom siktar fel in i en sväng och får börja om för att inte klippa en sten mitt i framhjulet så visade det sig i mål att vi tappat tid. Närmare 13 sekunder för att vara exakt!

Försöker öka ytterligare på knixiga SS2, men tappar ytterligare 5 sekunder, utan att egentligen förstå varför. Anton Sountausta i täten måste ha laddat stenhårt.

Inne i service blir det till att knacka lite fälgslag. Jag känner mig fruktansvärt frustrerad över att inte lyckas prestera på den nivån jag vet Johan och jag kan. Så på SS3 får vi ur oss allt och lite till. Den 9,7km långa Nästorp avverkas i ett högt tempo. Så snabbt att vi vinner sträckan med 6 sekunder före Niklas Östmark i sin Suzuki. Som jämförelse kan vi säga att vi bland de 80 talet ekipage som deltog i "DM-delen" hade 18 tid totalt , 9:e tid totalt i 2WD, 6:e snabbaste RWD samt fick bara stryk av endast en Otrimmat 2WD i SM. (Även om SM är svårt att jämföra emot eftersom de åker på enhetsdäck)

Tyvärr startade vi tidigt i klassen denna dag, så det var svårt att riktigt hålla koll på hur vi låg till. Därför blev det inte någon större satsning på SS4, även om vi inte "söndagsåkte" för det. Tyvärr tappar vi lite tid i Vannala-böjen, då vi var väldigt varnade för svängen och tog det för försiktig, och fick dessutom lite problem i ett vägbyte någon kilometer senare när växeln ville hoppa ur på det dåliga partiet.

Så vi fick konstatera att vi slutade på en besvikande 4:e plats i klassen, 9 sekunder efter segrande Anton (Grattis till dig och co-driver Andreas Peters!), 2,9 sekunder efter Lars Ohlson på andra plats och endast 1,4 efter Niklas Östmark på tredje.

Men viktigast av allt så var denna fjärdeplats mer än väl tillräckligt för att ge oss DM-titeln, både totalt i Standardklassen och i VOC-Elit/Grp N!

5:e plats i EMK-Kannan gav oss MRC-segern!

Inför Eskilstunas tävling EMK-kannan hade jag (Tobias) och Johan bästa möjliga förutsättning för att köra hem klassvinsten i totala Mekonomen Rally Cup 2010. Lars Ohlson som låg tvåa i sammandraget kom ej till start efter att de inte fått ihop bilen sedan kraschen i senaste MRC-tävlingen i Nyköping. Så allt vi behövde göra var att köra i mål max tre placeringar bakom tredjeplacerade Andreas Guillemot, Eskilstuna, för att säkra cupsegern.

På tävlingsdagen var dock inte väderförhållandet det bästa. Ihärdigt regnande gjorde vägarna såphala. Och för att göra en lång historia kort spoilerade jag alla chanser på en bra placering i klassen redan dagarna innan när jag gjorde ett orutinerat misstag. Jag valde en uppsättning däck som många hävdar inte fungerar alls i regn, men jag ville bilda mig en egen uppfattning. Och det visade sig inte funka alls.

På SS1 och 2, saknades den där riktiga rytmen i körningen, troligtvis mycket på grund av det drygt två månader långa tävlingsuppehållet som blev under sommaren för vår del. Därför bytte vi inte däck i första servicen, då vi trodde att tidstappen hängde på körningen och inte på däcken.

Men på SS3 och 4 uppenbarades det verkliga problemet. Trots att vi inte tyckte det "saknades" speciellt mycket i körningen på sträckorna hängde vi ändå inte med. Så på servicen byttes det till däck med öppnare mönster och på SS5 närmade vi oss täten för att på avslutande SS6 vara näst snabbast i klassen, endast en halv sekund efter segrande Martin Holmdahl med Niklas Carlson brevid sig.

Trots allt slutade vi på en 5:e plats i klassen, platsen före Andreas Guillemot och därmed utökade vi ledningen i DM, men framförallt, säkrade vi redan nu segern i Mekonomen Rally Cup 2010, med en tävling kvar att köra!! Redan nu på lördag går nästa tävling i DM av stapeln, denna gång i Gnesta.

Utställning i Katrineholm

Imorgon, Torsdagen den 12 augusti kommer Katrineholms MK att ha ett litet event på Stortorget i Katrineholm. P-G Andersson kommer på besök och Emils BMW kommer att finnas där ihop med ett par andra lokala rallybilar.

Sväng förbi och hälsa på oss om ni är i trakterna!

Gästabudstrofen SS2 Emil

Gästabudstrofen SS1 Emil

Gästabudstrofen Emil

Med lite små trassel och fin justeringar in i det sista, bl.a. fick vi byta ut den nya kylaren som vi monterat då det gick hål i den under provkörning och som vi trodde berodde på att en sten slagit in i kylaren men som skulle visa sig senare vara mer avancerat... Så begav vi oss ner redan på Fredagen innan tävling till Nyköping för att testa då dom hade fri träning på deras folkrace bana. Dom hade lagt upp det som så att man åkte två varv och på tid, så jag drog ut en vända först för att se att allt funka och åkte sen till servicebilen igen. Allt kändes skit bra, hur kul som helt!

Sen åkte vi ut och åkte två vändor på raken och när jag är på väg upp till servicebilen tittar jag ner på temperaturmätaren och ser att det stor onormalt högt så jag snabbar mig upp och parkerar, och ser jag jag stannat att det kommer ett skapligt moln från under huven... NEJ tänkte jag och trodde bilen kokar. Tobbe rycker upp huven och vi ser att det är hål i den här nya kylaren också... På precis samma ställe som sist!! Då visar det sig att motorn rör sig för mycket i orginal motorkuddar så kylfläket som drivs av motorn gått in i kylaren när det börjar hoppa.

Så det var bara att lasta och åka hem igen... Som tur va så hade jag yttligare en ny kylare stod på firman som vi kunde använda(bra att jobba på Bil & Fritid) och sen demontera vi orginal fläkten och montera en elfläkt till ACn från en Volvo 940 framför kylaren lite provisoriskt. Så vi gick och la oss halv ett på natten... Men klara blev vi i alla fall. Tack Tobbe, Robert och Kristoffer för hjälpen!

Då till själva tävlingen.

Man va jätte pigg när man vakna på morgonen, men det var bara att bita i det sura och åka neråt. Skulle ha med mig Kristoffer Gustavsson från Björkvik för första gången bredvid mig.

Kändes lite konstigt att man skulle åka rally då det va över ett år sen jag åkt sist och då va det med den vita Volvo 240 VOC vi hade då, men det skulle bli roligt att se hur den gick och hur den hantera på vägen.

Med all besiktning klar utan några problem så va det bara att bege sig mot start och mål som va vid Björshult banan som vi vart på kvällen innan och påbörja den långa väntan innan start.

Ut då mot den första sträckan som va ända uppe i Björkvik, och sen fram till startgroparna, då säger en av startpersonalen att det luktar glykol... Jaha tänkte jag, säg inte att nya kylaren läcker men tänkte att det också kunde va att den tryckte ur sig lite överskott, så vi starta men höll lite koll på vattemtempmätaren och det va aldrig några bekymmer. Men vilken rolig och lättkörd bil, nu kanske det inte gick så fort nån gång, men man fick bilen dit man ville.
SS2 hade vi blivit varnade för lite allt möjligt, bla att det skulle bli väldigt dåligt från första vägbytet. Fram dit gick allt väldigt bra, så bra att jag missa just det vägbytet lite... Visst va det lite dåligt sen men inte jätte farligt, men tog det väldigt lugnt eftersom det ända va nya bilen och ville verkligen komma imål. Sen efter ett par km komemr jag ikapp min gamla GrpH Golf som starta före mig och får ligga bakom honom fram till avåkar högern där han släpper om oss. Tur det kanske så vi inte åkte av som dom flesta andra... Så efter det satte vi upp lite fart igen då vägen också blivit mycke bättre och resten av sträckan funka utan några bekymmer. Förutom en lite skev bakfälg som låg emot bärarmen och slog.
SS3 va våran hemma klubb som hade hand om så det vart lite snack innan vi åkte iväg. Den va ganska spårig till och från men ändå ganska rolig.
SS4 och SS5 rulla på utan några som helst bekymmer eller aha upplevelser.
SS6 kände jag till lite grann och visste att den va fin och rolig. Så den tänkte jag att här kan vi öka tempot lite grann för att testa. Och det gjorde vi, noterna funka jättebra även om jag kanske inte riktigt lyssna alla gånger och inte lite heller på dom men varken jag eller Kristoffer har åkt mer än nån enstaka tävling med noter. Jag bromsa rakt fram i ett vägbyte där det gick ganska fort en stund och Kristoffer inte hann med men inget dramatiskt. Sen till sista sväng... Jag får noten h2/krön två gånger av Kristoffer två gånger men kopplar inte utan håller mer eller minder i över krönet. Som tur var så var det bara ett gärde på yttern och jag hinner precis räta ut bilen från den sladd som jag hade över krönet. Så det vart inga skador på bilen och det var bara att fortsätta och åka över mållinjen. Och vad vi skratta när i kom imål...
SS7 sen tog vi det ganska lungt med tanke på vad som hände innan och det var också sista sträckan så nu var vi ju nästan imål i första rallyt med bil.

Som sammanfattning då så funka bilen jätte bra hela rallyt och är jätte nöjd med den. Trodde väl igentligen inte innan rallyt att det skulle gå så smärtfritt igenom hela rallyt, eftersom bilen va nybyggd och vi haft lite småtrassel innan. Och att den skulle vara så lättkörd och rolig.
Nu får vi se, jag har ganska mycket att göra om helgerna med en del race helger. Både STCC med Cheva Teamet och sedan även hjälpa Bilteknik Motorsport under GT serien. Men ska försöka åka i Askersund den 25/9, självklart också när vi har SM-avslutingen här i Katrineholm, men förmodligen som föråkare och åka innan SM fältet så man får åka båda vänderna. Och sen ska jag även åka RIXpokalen helgen efter tänkte jag. Sen får vi se, vill åka i Odensbacken om dom kör i år igen, mycket roliga vägar där.
Sen ska även Tobbe göra ett inhopp i bilen, förmodligen i Marknadsnatta är det tänkt som tack för att han vart med och hjälpt så mycke under bygget.
Så i Oktober får BMWn verkligen gå, det blir 3 helger i rad där som den kommer få gå tävling om allt funkar.

Gästabudstrofén Tobbe

Förutsättningarna var inte de bästa denna tävling. Lite tuffare konkurrens än vanligt, ny kartis och allt BMW-skruvande in i det sista gjorde att seger i SMK Nyköings tuffa tävling var mer en förhoppning än mål. Rutinerade Magnus Johansson gjorde ett kanonjobb som Co-Driver denna högsommardag med termometern på runt 30 grader.

SS1: Bra tempo på den korta inledningssträckan, enda missen var mot mål där jag inte förstod/uppfattade en not ordentligt och bromsade för tidigt och lade bilen fel på väg in i en vänster. Då vi startade ganska tidigt i klassen hade vi bara koll på Lars Ohlson's och Ingvar Nilsson's tider, och bakom följde Fredrik Egeland, Martin Holmdahl m.fl. Vår tid var bara sekunden efter Lars på tids-tavlan, men Ingvar var hela tio sekunder före enligt tavlan. Dags att öka!

SS2 var dryga milen lång, och dessutom tävlingens längsta sträcka, så nu skulle vi försöka lägga in attacken. Men halvvägs in på sträckan syftar jag fel in i "Öppen höger 1 runt lada". Lite för fort, lite för mycket ur spår och med stora stenar på yttern valde jag att bromsa rakt fram, varpå vi fastnar och tappar dryga halvminuten. I mål fick vi bekräftat det vi trodde, 30 sekunder efter Lars och 10 sekunder efter Ingvar som också stod av i samma sväng. Slaget om segern ansåg vi förlorat i och med detta, men vi bestämde oss för att åka i mål, sätta några bra tider och ta viktiga cup poäng.

Inför SS3 fick vi veta att Martin Holmdahl åkte fort, Lars Ohlson strax därefter, men tyvärr hade Fredrik Egeland åkt av på SS2 och tvingats bryta. Vi satte ett lagom tempo och såg till att inte göra några misstag. Små marginaler mellan de snabbaste och vår tid var bra.

SS4. Fortsatte som planerat och satte nu näst snabbaste tid i klassen med endast två tiondelar upp till Lars Ohlson. Här inne körde ledande Martin Holmdahl på en sten och förvann ur tävlingen med krokig länkarm.

SS5 är en snabb sträcka jag åkt förr, dock åt andra hållet och i år hade de lagt in ett antal chikaner. Jag börjar komma överrens med både bil, Magnus noter och framförallt med mig själv om att stå på på så snabba sträckor, och nu gick det riktigt fort. Sträckseger med 4,6 sekunder. Tyvärr fick Lars Ohlson punktering i en snabb sväng och körde rakt in i ett träd. Lyckligtvis klarade sig Lars och Göran några skador, mer än vad man kunde säga om bilen...

I kön till SS6 fick vi veta av Ingvar att hans tid på tavlan efter SS1 inte stämde, och de endast slagit oss med en och en halv sekund! Hade vi vetat det hade vi inte haft samma anledning att ladda så hårt och vi hade kanske inte åkt av, men å andra sidan är det ju fruktansvärt enkelt att vara efterklok och hitta ursäkter... Räknade då på att vi kanske trots allt inte var så långt efter, och när SS6 var milen lång kanske vi hade en liten chans om vi laddade lite. Tävlingen håller då på att ta slut på ett snabbt parti med en lång vänster över krön, där vi flyter ur spår i runt 100km/h och bilen är endast vad som känns som millimetrar från att hugga i "stock och sten". Men det går vägen och jag sänker tempot för att ta oss i mål. Tappar tio sekunder mot Ingvar.

Avslutande SS7 blev ren defilering mot mål. Några poäng i Cupen är viktigare än inga alls med de största konkurrenterna ur leken. Tappar ytterligare sex sekunder mot Ingvar.

Vi räknade med att hamna som bäst på tredjeplats efter tidstappen då det fanns några som startade efter oss som kunde blanda sig i striden om pallen. Döm vår förvåning när resultatet kommer upp och vi slutat som tvåa i klassen (Grattis Ingvar till segern!) och som snabbaste B-förare. Nio sköna poäng i cupen när "de andra" nollade betyder att vi gick upp i cupledning med nio poäng tillgodo och två tävlingar kvar. Dessutom tog jag sista uppklassningspoängen och kan så fort jag löser ut en ny licens titulera mig A-förare!

Incar Trendabrallyt

Sträcka 2 av Trendabrallyt i Taxinge för ett par veckor sedan, sträckseger med ca 5 sekunder. Det märks knappt att jag kört sträckan förr...

BMW-bygget.

Vi saknar ord...

Regbesiktning i Norrköping imorgon (Torsdag).

Trendab-Rallyt Taxinge

På förhand såg allt bra ut inför denna tävling. Jag har alltid gillat Taxinges vägar och var därför riktigt taggad innan start, bilen var tipptop och raceklar en vecka före tävling och dessutom skodd med "nya" Yokohama-däck.
Tävlingen i sig började dock inte bra, en Ungdomsrally-förare åkte av vägen och sträckan stoppades tillfälligt under ca en och en halv timme. Men när allt kom igång rullade det på.

SS1: En sträcka jag inte kört förut, men vi lade tempot högt redan in i första sväng och bortsett från en liten stoppsladd i målsvängen gick allt kanon. Andra tid i klassen, ca två sekunder efter Lars Ohlson.

SS2: En sträcka jag kört tillräckligt många gånger för att "kunna den utantill". Redan innan start bestämde jag mig för att här ska vi ge allt, och det gjorde vi. Allt funkade nära nog perfekt, och tiden i målet höll med. Snabbast i klassen, hela fem sekunder före någon annan i klassen på bara fem kilometers åkning.

SS3: Inne på service fick vi det bekräftat att vi ledde klassen med ca fyra sekunder, nu var det "bara" att hålla i. Denna sträcka åkte vi förra året i SAMTAX-rallyt, men starten var framflyttad. Lite sämre väg så det gällde att ligga i spåren. Tredje tid på sträckan efter Fredrik Egeland och Lars Ohlson, men marginalerna var små och vi behöll en 2,4 sekunders ledning.

SS4: Sista sträckan, återigen hängde allt på de avslutande kilometrarna. Även denna sträcka var med i SAMTAX förra året, dock lite omgjord i några vägbyten. Denna sträcka var bitvis rätt uppkörd och stening, därför var det väldigt viktigt att ligga i spåren och inte gena för mycket. Några små missar avslutades med att vi fick ta en "snäv ytter" igenom ett hårnål-höger vägbyte i slutet på sträckan, något som många andra också haft problem med skulle det visa sig. Men i mål kunde vi konstatera att vi var snabbast på sträckan med 4,5 sekunder, och kan inkassera årets första seger!

Topp tre i klassen.
1:a Tobias Carneling, 2:a Lars Ohlson, 3:a Anton Sountausta.

Vi ligger dessutom nu i delad ledning i MRC tillsammans med Lars Ohlson.

RallyXplosion Västerås

En lite sen rapport från första tävlingen i MRC med Tobias. Den smått klassiska pararell-sprinten i Västerås är alltid rolig att åka i och med att man startar sida vid sida, två och två. Konkurrensen var tuff med många duktiga åkare. Och alltihop skulle avgöras över fyra åk, men i slutändan hänge allt på sista åket.

Ömsom regn, ömsom solsken gjorde det svårkört och inför sista åket var ordningen, 1:a Lars Ohlson strax före Crister Nystrand, med oss (Tobias & Johan) på tredjeplats. Men i och med att banan hann torka upp till det sista åket fick jag till ett nästan perfekt åk och hann nästan jobba ifatt hela Lasses försprång. Endast 12 hundradelar saknades till Lasse. Topp tre i tävlingen blev till sist 1:a Lars Ohlson, 2:a Tobias Carneling, 3:a Fredrik Egeland.

Foto: Mikael Gelin, www.gelinsfoto.zmn.se

Bygget går framåt

Bygget går framåt, får se om det går tillräckligt fort. Måste va startklar om 2veckor för att hinna alla besiktningar för att kunna starta i Nyköping den 10/7 som planerat.

WTCC

Emil råkade hamna på WTCC i Monza med Cheva Motorsport Sweden och Niklas Karlsson. Mycket häftig upplevelse. Roligt att se fabriksteamen med allt vad det innefattar med hur mycket pengar dom lägger, men framförallt allt runt omkring. Allt ska göras med precision och ska se ut på ett speciellt sett. Tyvärr va det inte så mycket publik för att F1 skulle va där helgen efter men mycket media med både TV och kameror. Gör han gärna om.

Blir förmodligen ett par STCC race för Emil med Cheva också. Med början nu i Göteborg.

Tillbaka från lack.

I söndags kom karossen tillbaka från lack, så nu kan man säga att slutspurten börjar. Dock är luckor och skärmar kvar att lacka, men vi kan påbörja ihopmonteringen av bilen.

Även om det får vänta ett par dagar. Emil är nämligen i Italien, närmare bestämt Monza-banan och är mekaniker under WTCC tävlingen åt det svenska Chevrolet-teamet som driver en bil åt en argentinare...

Byggrapport 12/5

Buren tog lite tid att passa in, och även om inte alla rör har riktigt den passformen vi vill att att den ska ha, så blev det ändå riktigt bra. Därefter lades taket på och svetsades dit.

Därefter var det dags att ta tag i att sätta ihop den isärkapade bakdelen (tidigare ägare hade påbörjat rostlagning). Och efter en tids funderande över varför i princip inget passade, kom vi fram till att bakskärmarna måste vara lite, kanske inte sneda, men vridna. Så fram med portopowern, och vips passade allt riktigt hyggligt.

Och när allt var färdigt passade till och med stötfångaren!

Så då var det bara för Emil att matta ner karossen inför lack medans Tobbe spacklade bort tidigare märken och karosskarvar. Karossen har just nu ikväll hämtats av lackeraren, så nu väntar vi med spänning på att få se resultatet. Preliminärt får vi hämta den på söndag.

Till salu

Jag hittade en kamaxel när jag städade,

1 st "VX3"-kam. Satt i 940n när jag byggde om den till rallybil, gått ca 25'000mil. 500kr


Maila tobias.carn@telia.com eller ring 070-2381686 vid intresse. //Tobbe

Händelserikt Rally Gotland

Så var det dags, den tävlingen vi pratat om att åka i flera år men aldrig kommit till skott. Men i år tog vi oss tid att lägga ut från Nynäshamn och styra mot sträckor som "Tofta skjutfält". Åtta sträckor skulle köras, två på Fredagskvällen och resterande sex på lördagen. Målet var högt uppsatt, snabbaste B-förare i VOC och om möjligt vinst i den sammanslagna VOC-elit klassen.

SS1. Som vi fått reda på innan start så var det en annorlunda vägkaraktär än på fastlandet. Tempoväxlingar och förhållandevis smalt, gjorde vägarna roliga i alla fall ur min synvinkel som förare. Men redan efter ca 4km av den 13km långa inledningssträckan tar det roliga slut. Efter en hårnål vänster smäller det till i växellådan vid uppväxling till trean. Med bara tvåan och fyran som verkligt användbara växlar kör vi i mål och räknar med att köra SS2, för att sedan bryta och starta om på lördagen.

SS2. Allt vi fick göra på denna sträcka var att klocka in i TK. Därefter tvärdör bilen och vägrar starta. Efter en stunds felsökande kan vi konstatera att det troligtvis är impulsgivaren till vevaxeln (den som sitter bak mot svänghjulet) som är boven i dramat.

Hur går vi tillväga nu då? Växellåda hade vi en extra med, men ingen givare. Räddningen kommer i form av två Gotländska Grupp E-förare. Henric Jacobsson och Stefan Svensson, som bor på norraste Gotland, delade med sig av sitt reservdelslager.

Så nu började jobbet för oss på fredagkvällen. Emil ihop med Joel Bergkvist kastade sig under min 940 där den stod på släpet och började skruva loss den trasiga växellådan. Johan satte sig i en bil ihop med Stefan Svensson och åkte upp till deras garage för att hämta en givare. Jag och Joels co-driver Håkan Järnström förberedde den nya lådan och langade verktyg. På två timmar var bilen redo igen, trots att slavcylindern till kopplingen lämnade in under bytet. Kl 23,00 var vi på vårat övernattningsställe med full möjlighet att få åka tävlingen "Dagen efter" för de ekipage som bröt under fredagen. Jag vill härmed rikta ett stort tack till alla som hjälpte till och gjorde det möjligt för oss att åka lördagen!

Eftersom vi fick åka en "egen" tävling ihop med totalt åtta andra ekipage som bröt på fredagen, betydde det att vi gick ut sist i hela startfältet, efter det ordinarie Rally Gotland. Vi började lite avvaktande på 2,8mil långa Tofta 1 för att se så allt funkade. Därefter höjde vi tempot för få några bra tider. Dock började vägarna bitvis bli spåriga och steniga, och i dessa partier tog vi det "lugnt" och körde runt de djupaste groparna och stenarna. Och trots bakspegelglas som lossnade, bortglömda bromsvätske-behållar-lock, överhettade bromsar, avbrutna tändkablar och rejäla fälgslag tog sig jag och Johan runt tävlingen.

Till vår förvåning har vi blivit trea totalt i tävlingen "Dagen efter" och vid en närmare beräkning av sträckresultaten så visade det sig att om vi hade fortfarande deltagit i huvudtävlingen, hade vi under lördagen varit bästa B-förare i VOC samt kommit på tredjeplats i klassen. Detta var nu en plats som Tom Hansson från Stockholm fick, och han är väl värd denna framgång, så grattis till dig! Klassen vanns av omöjlige Fredrik Menck som verkar ha hittat tempot från "förr", grattis till dig med!

Så för att summera resultatet i en mening: Bra, men inte rätt...

Återigen, ett stort tack till alla som på något sätt gjorde denna tävling till något jag sent kommer att glömma, och när Rally Gotland 2011 avgörs, räkna med att se oss på startlinjen igen!!

Senaste nytt från BMW-bygget

Emil harvar vidare med burbygget nu när vi fått klartecken från SBF om vilken paragraf man ska gå efter och tolka.
Så, så här långt har vi kommit nu. Bara några rör kvar...

Bygget; 4e april

Det "nya" taket pålagt för att se så det passade, vilket det också gjorde. Nu kan vi börja med buren, vilket vi gjorde idag. Det vi hann med var lådorna som huvudbågen ska stå på samt att passa in huvudbågen. Framåtsträvorna nästa på tur, men vi får se hur resten går sen, för en djupdykning i reglementet gav utrymme för huvudvärk. Återkommer i frågan...

BMW-bygget.

Dags att återge en kort sammanfattning om vad som hänt med Emils BMW-bygge så här långt.

Bilen har plockats ner i bitar vartefter. Elsystemet har fått sig en översyn om vad som ska finnas och inte.

Alla asfaltsmattor och övrig ljudisolering har fått lämna bilen ihop med en hel del kitt i karosskarvar.

Dessutom har motorn fått lämna bilen för byte av några packboxar och tvätt. Motorn gick så tyst och fint att det i dagsläget inte finns någon anledning till att ge den en översyn.

Eftersom bilen hade taklucka har vi lyft bort den gamla takplåten för byte till ett utan taklucka, för att sedemera kunna montera taklucka ála WRC.

Varpå vi passade på att ge bilen ett avfettningsbad med efterföljande hetvattendusch. Och alla rester av olja i motorutrymme samt resterna invändigt efter asfaltsmattorna...
...var plötsligt puts väck! De hårda paketen med bland annat fjäderben från Sellholm Tuning, takscoopen från Plasthallen, buren från Finess m.m. har börjat rulla in. Nu till påskhelgen kommer buren att börja byggas, och beräknas vara färdig till nästa helg.

Häradssvängen med Tobbe

Med en trave fulldubb ändå liggandes på hyllan sedan Bergslagsrallyt, bestämde jag mig för att prova åka en vintertävling till. Denna gång i bekanta marker, nämligen Strängäs, eller rättare sagt Barva-skogarna. Eftersom tävlingen var onotad (för övrigt min första sedan Gnesta -08) så fick Kristoffer Gustavsson från Björkvik hoppa in som bisittare.

Plusgrader och duggregn kanske inte var de ultimata förhållanden för vintertävling, men med ett litet startfält (54st) och lågt startnummer (21) var det inga bekymmer för vägarna att hålla trots allt.

Före start lade vi upp tre mål. 1, vara snabbaste B-förare, för att plocka uppklassningspoäng. 2, vara före kompisen och evige kombatanten (och numera A-föraren) Fredrik Egeland. Samt 3, vinna klassen!SS1: En sträcka jag åkt förr, närmare bestämt i Foxguardsprinten -07. Mindes det mesta från sträckan, och laddade för fullt för att bygga upp en ledning inför för mig okända SS2. Några vägstakar fick sätta livet till när jag utnyttjade snövallen på innern för att få runt bilen i svängarna. Tid: 3,09,4. En tid som var snabbast i klassen med nära 5 sekunders marginal. Men det visste vi inte då.

SS2: Nu blev det jobbigare, jag hade som sagt inte åkt onotat sedan Gnesta år 2008, och det var en väldigt ovan känsla. Men ovetandes om hur fort de andra i klassen åkt på SS1 stod vi på så mycket vi vågade. Efter ca en kilometer hade arrangören lagt in en chikan. Men på något sätt var det snorhalt i inbromsningen. Glider in i chikan med fyra låsta hjul, men lyckas ändå få ner farten så pass att det inte är några problem. Fortsätter på samma sätt närmaste kilometern, inget fäste i inbromsningarna, men massor i svängarna. Då kommer överraskningen i ett "öppet" vägbyte mitt på sträckan. Direkt när jag styr in i svängen ställer sig bilen på tvären och kastar sig in i snövallen på innern. Det hugger i rejält och smäller till, samtidigt som allt blir vitt. Jag styr mot vägen och håller i, och trots att nästan hela bilen lämnat vägen och brakat genom vallen, lyckas vi tugga oss loss. Efter det blev inte tempot riktigt detsamma igen. I mål på sträckan har vi tappat 12 sekunder mot snabbaste bil på sträckan.

Vid slutmålet på motorstadion kunde vi konstatera att vi haft tur ändå. Motorutrymmet var fyllt med snö, kylaren nästan helt igensatt med snö samt att grillen endast är centimetrar från att gå in i kylaren. Men värst av allt, ledningen med nästan fem sekunder efter första sträckan hade i målet på SS2 förvandlats till en tredjeplats, med försmädliga 4,6 sekunder från seger och 1,2 från andraplatsen. Hade inte om funnits...

Men, men, Kristoffer som aldrig åkt en vintertävling tidigare fick en pokal med sig hem och ett minne av snö han sent kommer glömma. Och jag själv lyckades åtminståne uppfylla två av tre mål. Snabbaste B-förare = ett steg närmare A-förare och snabbare än Egeland med totalt 2,8 sekunder. Dock gick segern oss förbi, denna gång...

Bergslagsrallyt för Tobbe

Så var den avklarad, vinterdebuten. Jag tillsammans med Johan hade startnummer 76, och ryktet sade innan start att vägarna skulle vara grusiga, med lite eller ingen is i botten. Men med den stränga kylan (-20 grader) trodde jag ändå att däcken skulle ha en chan att klara sig ganska bra.

SS1, 2,6mil: Jag höll ett avvaktande tempo i början för att känna mig för på fästet. Det var spårigt, men ändå inte rent grus, så vartefter jag kände mig bekväm med fästet höjde vi tempot. Missar dock lite i två hårnål vänstervägbyten mitt på sträckan, den första på att vi inte kom runt svängen och fick nästan stillastående smyga igenom och den andra där jag lyckades åstadkomma en riktig stoppsladd, och fick åter igen börja om. Dessutom kom vi ifatt bilen som startade två nummer framför och fick därför ligga i snörök och bromsa sista kilometern. 3:e tid på sträckan, dock 40 sekunder från snabbaste.

SS2, 2,7mil: Bättre tempo från start, klarar oss undan tävlingens fulsväng ett par kilometer in, och sedan flyter det på i ett mycket bättre tempo än SS1 hela vägen till mål. 2:a tid på sträckan, denna gång endanst 11 sekunder efter vinnande Anton Sountausta från Kolsva.

SS3, 2,6mil: Med nya däck hittar sätter vi upp ett rejält tempo, och nu börjar vi hittar var gränserna går då snövallarna började få smaka 940, både på gott och ont. Tyvärr var mycket publik på väg ut från sträckorna, och en VOC väsnas inte speciellt mycket, så jag tvingas bromsa upp en gång på ett väldigt snabbt parti och sekundrarna tickar iväg... Återigen tvåa på sträckan, nu endast 7 sekunder från Anton.

Summering; Att bli tvåa i sin första vintertävling är väl att anses som godkänt bland de nio startande i klassen. Tyvärr tappades alldeles för mycket tid på SS1, men man får väl vara nöjd för det. Att slå en talangfull halvfinne från Kolsva är väl mycket begärt på vintern! Grattis Anton!

En bestof incar kommer.

Var är vi nu?

Sådärja, nu var hemsidan i fas igen. Visade sig att det hela var ett "D60-problem". (= Dum 60cm bakom skärmen...).

Emil rensar elystemet på nybygget, BMW 325 för grupp H, och rensar inredning m.m.
Tobbe har äntligen löst problemet med fälgar till vinterdäcken och bygger nu ljusbox, Bergslagsrallyt nästa!

Samtidigt tränar teamet lite körning på frusna sjön här i närheten. Isbilen (även kallad OXY'n) är en Volvo 745 Turbo med lätt trim och svetsad diff får smaka isbana rejält. Kung på isen såhär långt, någon som kommer hänga med?