Jaha, då var säsongen över för Carneling Motorsport. Dags att summera lite.
Emils säsong kan summeras kort eftersom, ja, den blev kort. Tre tävlingar var allt som blev, en vinter och två sommar. Efter att ha brutit på Gotland i april var ambitionen att köra hemmatävlingen och en sprint i Norrköping kördes för att prova så bilen fungerade. Det gjorde den en stund innan bakvagnsbryggan inte längre ville sitta ihop med karossen och slet stora hål i karossen. Tyvärr sådant som händer, men 2012 ska Emil åka mer, det har han bestämt.
Jag och "min del" av teamet då. Ja, vad ska man säga. Vi åker fort men har klockan emot oss och oturen vägrar släppa greppet om oss. Samarbetet mellan mig och Johan fungerar klanderfritt, vi åker den kanske mest underhållna och genomgångna 940n i Sverigeserien, men vi tvingas ändå bryta redan i premiären med sjukt ovanligt problem. Att vi inte har tempo att vinna en serie-tävling visste vi, men vi trodde allt att vi skulle vara närmare toppen än vad vi varit. När vi utvärderar tävlingar och granskar ombordkameran hittar vi ofta inga fel. Ofta jämför vi våra filmer med de snabbaste och vi hittar inte någon riktig anledning till varför vi är efter och det är mycket frusterande.
Så vad göra då? Ja, i flera år har suget efter något "värre" funnits, men som många andra rallyförare har pengar fattats. Att köra omkring på Distriktsnivå med Volvon där vi är bland de snabbaste i VOC är inte ett alternativ, det är krasst sagt inte en tillräckligt drivande utmaning.
Visst, SverigeSerien är nog landets största utmaning för en rallyförare, och skulle jag fortsätta i VOC så är det där vi ska åka. Men den riktiga gnistan har inte alltid infunnit sig på tävlingsdagarna i år, mycket kanske beroende på att att jag efter sju år i klassen börjar bli "mättad". Kanske också därför vi inte alltid lyckats åka som fort som vi på vissa sträckor visat att vi kan?
Därför är det nu dags att gå vidare i rallysporten. Nu i dagarna ser en "ny" bil ut att ha säkrats för 2012 då vi endast är "formaliteter" från att hämta hem en SM-meriterad bil. 940n är under uppsnyggning och ska in på lack vilken dag som helst och därefter ut på annons för försäljning. Inom någon vecka hämtar vi "nya" bilen, men innan den står i garaget avslöjar jag inget. Mer information om bil och vår satsning på 2012 återkommer jag till inom kort!
lördag 12 november 2011
KMK-Trofén
Det blev hektiska fyra veckor för min del. Dels hade vi slagit runt i EMK-Kannan vilket krävde takbyte, och dels hade jag veckorna före tagit på mig uppgiften att bygga Fredrik Egelands nya bil av det som överlevde resan i Gästabudstrofen. Och lovat att den skulle vara klar till hemmatävlingen KMK-trofén!! Mycket tack vare mycket hjälpsamma vänner och familjemedlemmar och hög stresstålighet från min sida så gick det att få ihop båda bilarna, men det var med timmar tillgodo, inte mer!
Tävlingen som så då hur gick den? Den går att beskriva med ett ord: Frustrerande!
Det var riktigt kul att få prova rekognosera sträckorna för första gången i livet, både nyttigt och spännande. Det ihop med lokalkännedom borde väl ge alla förutsättningar för ett toppresultat? Tydligen inte...
SS1 var dock helt ny för mig, en sträcka på den änden av stan som jag väldigt sällan besökt. Ingen ursäkt för att åka långsammare än normalt, men här fick vi stryk. Kanske inte med så mycket egentligen, då sträckan var rätt lång, men att tappa över tio sekunder på SS1 är tufft att ta igen.
SS2 kände jag igen den sista halvan. Det kändes bra, och vi gjorde en rejäl flygtur vid ett av lyften vid Åtorp. Men, än en gång fick vi stryk med 10 sekunder av Anton Sountausta som var helt outstanding. Vi var dock närmare eller före de andra i toppstriden så bättre hade det helt klart gått.
Tävlingen som så då hur gick den? Den går att beskriva med ett ord: Frustrerande!
Det var riktigt kul att få prova rekognosera sträckorna för första gången i livet, både nyttigt och spännande. Det ihop med lokalkännedom borde väl ge alla förutsättningar för ett toppresultat? Tydligen inte...
SS1 var dock helt ny för mig, en sträcka på den änden av stan som jag väldigt sällan besökt. Ingen ursäkt för att åka långsammare än normalt, men här fick vi stryk. Kanske inte med så mycket egentligen, då sträckan var rätt lång, men att tappa över tio sekunder på SS1 är tufft att ta igen.
SS2 kände jag igen den sista halvan. Det kändes bra, och vi gjorde en rejäl flygtur vid ett av lyften vid Åtorp. Men, än en gång fick vi stryk med 10 sekunder av Anton Sountausta som var helt outstanding. Vi var dock närmare eller före de andra i toppstriden så bättre hade det helt klart gått.
SS3 var med förra året fast då åt andra hållet. En jättesnabb sträcka som verkligen får fart på adrenalinet om man attackerar. Bra tid, även om Anton fortfarande var före så var vi nu betydligt närmare.
SS4. En sträcka jag drömt om att få åka ända sen jag var liten, då jag är uppväxt en kilometer från starten på sträckan. Max attack var målet. Och nu var vi där igen, både Johan och jag tyckte i målet att där går det inte att åka mycket fortare. Fel! Mattias Olsson vinner sträckan med 7,8 sekunder före Anton (som backat i ett vägbyte!), 8,1 före Lars Ohlson och vi blir bara fyra på sträckan 8,6 sekunder efter. Hur är det möjligt?
Avslutande SS5 hade vi på rekognoseringen lagt till två "sten i spår" i noterna utefter sträckan. Och det skulle visa sig bli en liten räddning. Tempot håller vi lika högt som sträckan innan och denna gång så blir tiden faktiskt riktigt bra. Endast 0,1 (!) sekunder skiljde mellan oss och sträckvinnande Lars Ohlson. En kul detalj i sammanhanget var spurtpriset de sista 800 meterna på sträckan som bestod av vägbyten och chikaner, ett parti där vi enl resultatet fått stryk med över sekunden av Lars, så uppenbarligen hade vi åkt bra fram tills dess.
Tyvärr lider vi med Anton, som inte var med på rekognoseringen, och körde på en av de stenar vi uppmärksammat och fått punktering. De förlorade över 30 sekunder och därmed en solklar seger... Nu vann istället Mattias Olsson före Lars Ohlson, 11,9 efter. Anton blir trea, 18,2 efter, med mig och Johan på en 4:e, 21 sekunder från seger. Jag kände mig väldigt besviken på mig själv för att resultatet inte blev bättre. Men det faktum att det var 13 startande i klassen och att det var hela 47 sekunder från vår fjärdeplats ner till femte säger en del om hur fort det faktiskt gått denna dag!
EMK-Kannan
Då var det så dags för EMK-Kannan i Eskilstuna, där skulle den totala SverigeSerien avgöras. Vägarna och dess karaktär är väl bekant för mig eftersom det var på dessa vägar jag för 5-6 år sedan startade min rally-karriär. Målsättningen för dagen var hög och Johan och jag var rejält taggade och beredda på att gå på attack.
Och det fungerade bra. I en sträcka... SS1 gick nämligen kanon, jag var som vanligt lite trög i starten, men det var mycket bättre än vad det har varit och vi låg med i tätklungan. Förvisso var det små marginaler åt varje håll eftersom sträckan var förhållandevis kort, men vi var med i matchen från start. Men på SS2 går det i stöpet efter ett par kilometer. Tempot ökades lite från första sträckan och allt kändes kanon tills det kom två stycken H2- svängar på rad. Den första högern bromsade jag för mycket och jag kände att det hade gått att åka mycket fortare i den svängen. Eftersom nästa sväng hade samma gradering i noterna höll jag därför i lite till. Bilen driver ut och bakändan kliver ner i det vassa diket och innan jag eller Johan visste ordet av det hade vi rullat ett varv och fastnat ovanpå en liten kulle. Det tog ganska exakt 30 sekunder innan vi kom iväg igen och vi körde imål på sträckan men var numer hopplöst efter täten.
In på service för att kolla över bilen som klarat sig överraskande bra trots rullningen. Visst, bilen var knölig nästan runt om, men alla rutor var hela, alla hjul satt där de skulle och bilen gick lika bra som innan. Bilen var redan knölig, så varför inte fortsätta och stå på lika bra som innan?
SS3 innehöll nästan bara chikaner, vinkelvägbyten och långa raksträckor. Inte vad jag skulle säga vår sorts sträcka, men sätter ändå en bra tid.
SS4 har jag kört ett flertal gånger tidigare, och jag gillar verkligen den sträckan och det går riktigt bra, känns det som. Men återigen är vi lite för långt efter täten. Konstigt att det ska envisas vara dålig tid på sträckor som känns bra, och bra tider på de som inte känns något vidare alls.
SS5 & 6 fortsätter på samma tema och vi tar oss tillbaka till Ekebybanan, som var start och målplats för dagen, utan några fler blessyrer på bilen.
Vi slutar på en hedrande 7:e plats i tävlingen och får en hel del uppskattning för att vi trots rullningen fortsatte och åkte minst lika fort som innan! Och ska vi nu vara lite hypotetiska, så om vi drar av tidstappet från rullningen på SS2, dvs 30 sekunder, hade vi landat på fjärde plats istället... Än en gång, surt sade räven.
Totalt i Sverigeserien slutar vi på 9:e plats. Precis inom marginalen för målet, topp tio, men långt bakom ambitionen, topp fem.
Och det fungerade bra. I en sträcka... SS1 gick nämligen kanon, jag var som vanligt lite trög i starten, men det var mycket bättre än vad det har varit och vi låg med i tätklungan. Förvisso var det små marginaler åt varje håll eftersom sträckan var förhållandevis kort, men vi var med i matchen från start. Men på SS2 går det i stöpet efter ett par kilometer. Tempot ökades lite från första sträckan och allt kändes kanon tills det kom två stycken H2- svängar på rad. Den första högern bromsade jag för mycket och jag kände att det hade gått att åka mycket fortare i den svängen. Eftersom nästa sväng hade samma gradering i noterna höll jag därför i lite till. Bilen driver ut och bakändan kliver ner i det vassa diket och innan jag eller Johan visste ordet av det hade vi rullat ett varv och fastnat ovanpå en liten kulle. Det tog ganska exakt 30 sekunder innan vi kom iväg igen och vi körde imål på sträckan men var numer hopplöst efter täten.
In på service för att kolla över bilen som klarat sig överraskande bra trots rullningen. Visst, bilen var knölig nästan runt om, men alla rutor var hela, alla hjul satt där de skulle och bilen gick lika bra som innan. Bilen var redan knölig, så varför inte fortsätta och stå på lika bra som innan?
SS3 innehöll nästan bara chikaner, vinkelvägbyten och långa raksträckor. Inte vad jag skulle säga vår sorts sträcka, men sätter ändå en bra tid.
SS4 har jag kört ett flertal gånger tidigare, och jag gillar verkligen den sträckan och det går riktigt bra, känns det som. Men återigen är vi lite för långt efter täten. Konstigt att det ska envisas vara dålig tid på sträckor som känns bra, och bra tider på de som inte känns något vidare alls.
SS5 & 6 fortsätter på samma tema och vi tar oss tillbaka till Ekebybanan, som var start och målplats för dagen, utan några fler blessyrer på bilen.
Vi slutar på en hedrande 7:e plats i tävlingen och får en hel del uppskattning för att vi trots rullningen fortsatte och åkte minst lika fort som innan! Och ska vi nu vara lite hypotetiska, så om vi drar av tidstappet från rullningen på SS2, dvs 30 sekunder, hade vi landat på fjärde plats istället... Än en gång, surt sade räven.
Totalt i Sverigeserien slutar vi på 9:e plats. Precis inom marginalen för målet, topp tio, men långt bakom ambitionen, topp fem.
fredag 11 november 2011
Nybyrundan
För att trimma tempot till SverigeSerie-finalen i Eskilstuna passade jag på att åka en tävling i just Eskilstuna, nämligen Nybyrundan. Visserligen en onotad tävling, och det var över ett år sedan jag åkte det senast, så förhoppningarna på en riktigt framskjuten placering var väl inte jättehöga. Vid min sida satt Henrik Dahlgren då Johan var upptagen på annat håll.
SS1 har jag kört många gånger förr, åt andra hållet... Tyvärr hade jag inte mycket nytta av vägminnet denna gång, och eftersom vi gick ut först i klassen hade jag inte en aning om hur fort de andra i klassen åkt.
SS2 Har jag åkt en gång tidigare, även den åt andra hållet. En snabb sträcka och vi hade lite bättre tempo än på sträcka ett, men det fanns mycket mer att ge.
Inne på service såg vi att vi låg tvåa med ca fem sekunder upp till ledaren. Med mitt vägminne visste jag att det inte skulle vara några större problem att ta igen dessa över andra varvet på sträckorna.
SS3 (Samma som 1). När vi kommer till startkön blir det stopp. Ett potthål har bildats mitt i spåret på slutet av sträckan, inget farligt i sig, men det har försatt några bilar ur kurs i hög fart och skickat dem in i ett järnstaket så funktionärer skickas in och tillägsvarnar svängen. Tävlingen släpps på och vi kör igenom sträckan. Eftersom vi fortfarande går ut först har vi ingen koll på hur vår tid stod sig mot ledaren men det kändes bra.
Även SS4 känns grymt bra och vi håller ett högt tempo. Hade det räckt?
Nu ska jag inte älta vad som hände sen än en gång, det som hände sen och det jag sade och gjorde, det står jag för. Men ja, vår attack hade räckt, vi var snabbast över SS3 och 4 med ca 8 sekunder. MEN tävlingsledningen har tagit beslut om att stryka SS3 ur tävlingen på, i mina ögon, väldigt konstiga grunder, varpå vår förstaplats illa kvickt förvandlas till en andraplats, slagna med 1,2 sekunder. Surt sade räven, men tydligen sånt som händer... Jag skulle ju bara slipa på tempot inför EMK-kannan, och varför jag hetsade upp mig så kan man så här i efterhand undra, men jag är ju tävlingsmänniska trots allt.
SS1 har jag kört många gånger förr, åt andra hållet... Tyvärr hade jag inte mycket nytta av vägminnet denna gång, och eftersom vi gick ut först i klassen hade jag inte en aning om hur fort de andra i klassen åkt.
SS2 Har jag åkt en gång tidigare, även den åt andra hållet. En snabb sträcka och vi hade lite bättre tempo än på sträcka ett, men det fanns mycket mer att ge.
Inne på service såg vi att vi låg tvåa med ca fem sekunder upp till ledaren. Med mitt vägminne visste jag att det inte skulle vara några större problem att ta igen dessa över andra varvet på sträckorna.
SS3 (Samma som 1). När vi kommer till startkön blir det stopp. Ett potthål har bildats mitt i spåret på slutet av sträckan, inget farligt i sig, men det har försatt några bilar ur kurs i hög fart och skickat dem in i ett järnstaket så funktionärer skickas in och tillägsvarnar svängen. Tävlingen släpps på och vi kör igenom sträckan. Eftersom vi fortfarande går ut först har vi ingen koll på hur vår tid stod sig mot ledaren men det kändes bra.
Även SS4 känns grymt bra och vi håller ett högt tempo. Hade det räckt?
Nu ska jag inte älta vad som hände sen än en gång, det som hände sen och det jag sade och gjorde, det står jag för. Men ja, vår attack hade räckt, vi var snabbast över SS3 och 4 med ca 8 sekunder. MEN tävlingsledningen har tagit beslut om att stryka SS3 ur tävlingen på, i mina ögon, väldigt konstiga grunder, varpå vår förstaplats illa kvickt förvandlas till en andraplats, slagna med 1,2 sekunder. Surt sade räven, men tydligen sånt som händer... Jag skulle ju bara slipa på tempot inför EMK-kannan, och varför jag hetsade upp mig så kan man så här i efterhand undra, men jag är ju tävlingsmänniska trots allt.
Rally Xplosion
I början av augusti kom den tävlingen som vi på förhand såg som den tävling vi skulle ha störst chans att visa vad vi egentligen går för. Sprintformatet där man startar två och två i olika spår som SuperSpecialerna man ser i VM och Race of Champions har passat oss förr.
Och det började skapligt, med en sjättetid i klassen med stor chans till förbättring, framförallt då alla som var snabbare hade annat startspår. I andra omgången händer något mystiskt. I en asfaltssväng styr det inte alls, det bara flyter iväg och rakt upp i en jordvall. Inte jättemycket tid tappades men tillräckligt på såhär korta sprintar och vi tappade till en placering långt utanför topp 10.
Slaget om topplacering var därmed förlorat eftersom det endast återstod en omgång för SverigSerige-resultatet. Men vi gav järnet för det och om jag inte minns fel satte vi en tid bland de fem snabbaste och klättrade tillbaka in i topp tio för SverigeSerie-resultatet. Inte nöjd, men trots allt inte så dåligt.
I stegen som följde var vi på gång rejält och satte riktigt bra tider och kom hela vägen till kvartsfinal där samma sak som i åk två inträffar i samma sväng och vi åkte ut...
Och det började skapligt, med en sjättetid i klassen med stor chans till förbättring, framförallt då alla som var snabbare hade annat startspår. I andra omgången händer något mystiskt. I en asfaltssväng styr det inte alls, det bara flyter iväg och rakt upp i en jordvall. Inte jättemycket tid tappades men tillräckligt på såhär korta sprintar och vi tappade till en placering långt utanför topp 10.
Slaget om topplacering var därmed förlorat eftersom det endast återstod en omgång för SverigSerige-resultatet. Men vi gav järnet för det och om jag inte minns fel satte vi en tid bland de fem snabbaste och klättrade tillbaka in i topp tio för SverigeSerie-resultatet. Inte nöjd, men trots allt inte så dåligt.
I stegen som följde var vi på gång rejält och satte riktigt bra tider och kom hela vägen till kvartsfinal där samma sak som i åk två inträffar i samma sväng och vi åkte ut...
onsdag 10 augusti 2011
Provar App K
Chefen är ägare av en Opel Ascona A Rallybil. En bil jag (Tobbe) fick möjlighet att låna som föråkare på Midnattssolsrallyts SS14 Bie, utanför Katrineholm. Rolig bil, med totalt hopplösa bromsar!
Gästabudstrofén
Fortsätter att försöka komma ifatt med släpande tävlingsrapporter, denna gång från deltävling nr 6 i SverigeSerien, Gästabudstrofén i Nyköping. (Emil åkte för övrigt co-driver åt Thommy Gustavsson denna tävling i en lånad Mazda 323 GTX. Äventyret tog dock slut snart nog då en lättare avåkning ett par kilometer in på SS1 orsakade skador på ett hjul som inte kunde repareras)
Förutsättningarna var bra, vägkaraktären är bekant och sträckorna går inte särskilt många mil hemifrån.
Vi lyckas hitta ett skapligt tempo från start, tyvärr har vi lite otur med att bilarna som startat strax före oss kört av eller fått bekymmer varpå vi blir nervinkade och är lite väl långt efter där vi borde vara på SS1. Det togs snabbt igen på den tekniskt svåra SS2 då vi sätter en sjättetid i klassen, inte långt efter de snabbaste ekipagen.
Därefter flöt det på mer normalt, åttonde tid på SS3, femtetid på SS4. Men inför starten på SS5 tappas modet lite. Det är stopp på sträckan pga. en ungdomsrallyförare som kört av och skadat sig i målsvängarna på sträckan, vilket visar sig vara kompisen Rasmus Persson som slagit i hårt. När sträckan väl kommer igång så kommer vi ungefär halvvägs genom sträckan när vi blir extremt nedvinkade, i onödigt långt i förväg enl min mening. Jag är nära stillastående när vi kommer fram till svängen, där de redan lyft undan bilen av vägen!! Tyvärr ser jag direkt att det är gode vännen Fredrik Egeland som totalskrotat sin 940... Tappar en stor del tid i och med att vi nästan stod stilla, eftersom de snabbare åkarna som startade bakom hade fri väg, men så fungerar rally ibland.
Avslutar tävlingen rätt okej med en sjättetid på SS6, och vi slutar på sjundeplats i klassen totalt i tävlingen. Ca 20 sekunder skiljde det upp till femteplatsen och ytterligare tio till fjärdeplatsen, så återigen har vi otur med sekundrarna, men en dag kanske det vänder!
Förutsättningarna var bra, vägkaraktären är bekant och sträckorna går inte särskilt många mil hemifrån.
Vi lyckas hitta ett skapligt tempo från start, tyvärr har vi lite otur med att bilarna som startat strax före oss kört av eller fått bekymmer varpå vi blir nervinkade och är lite väl långt efter där vi borde vara på SS1. Det togs snabbt igen på den tekniskt svåra SS2 då vi sätter en sjättetid i klassen, inte långt efter de snabbaste ekipagen.
Därefter flöt det på mer normalt, åttonde tid på SS3, femtetid på SS4. Men inför starten på SS5 tappas modet lite. Det är stopp på sträckan pga. en ungdomsrallyförare som kört av och skadat sig i målsvängarna på sträckan, vilket visar sig vara kompisen Rasmus Persson som slagit i hårt. När sträckan väl kommer igång så kommer vi ungefär halvvägs genom sträckan när vi blir extremt nedvinkade, i onödigt långt i förväg enl min mening. Jag är nära stillastående när vi kommer fram till svängen, där de redan lyft undan bilen av vägen!! Tyvärr ser jag direkt att det är gode vännen Fredrik Egeland som totalskrotat sin 940... Tappar en stor del tid i och med att vi nästan stod stilla, eftersom de snabbare åkarna som startade bakom hade fri väg, men så fungerar rally ibland.
Avslutar tävlingen rätt okej med en sjättetid på SS6, och vi slutar på sjundeplats i klassen totalt i tävlingen. Ca 20 sekunder skiljde det upp till femteplatsen och ytterligare tio till fjärdeplatsen, så återigen har vi otur med sekundrarna, men en dag kanske det vänder!
måndag 1 augusti 2011
Ytterligare tävlingar
Dags igen att komma ifatt lite med tävlingsrapporterna här på sidan. Vi börjar med Dackefejden i Växjö.
Dackefejden kördes på med ett annat notsystem, eller i alla fall en annan notskrivare, än vad vi är vana vid här i våra breddgrader, ett notsystem som varken jag eller Johan gillar. Johan och jag har vid två olika tillfällen med andra förare/kartläsare kört efter dessa noter, alla har slutat med avåkningar... Det kändes sådär, men det var lika för alla, så det var bara att köra på.
Fick till ett rätt bra tempo och gott självförtroende redan på första sträckan, något som effektivt togs ur mig ett par kilometer in på SS2 då en i mina ögon felgraderad "Vänster 2 Minus" höll på att ställa till det för oss rejält. Lyckligtvis klarade vi oss ur situationen med en krökt fälg och ett krokigt tvärstag. Tidstappet var väl inte så stort, men i målet på sträckan var jag rätt arg, då taklägget jag gjorde i Växjö 2009 var i en närmast identisk sväng och förhållanden.
Vi körde på, hittade tillbaka till tempot och satte några riktigt bra tider och inför sista sträckan hade vi ca 7 sekunder upp till sjätteplatsen, något jag bestämde mig för att försöka ta, då jag kände att det inte skulle vara omöjligt. Redan efter ett par kilometer skulle det återigen strula till sig. Jag missbedömde ett högervägbyte och for förbi i det närmaste på tvären. Bara att börja om från noll igen. Naturliga reaktionen för en "het" rallyförare i detta läge är att ta igen all tid, helst i nästa sväng. Så mindre än en kilometer senare, då gör vi en liknande resa igen och bommar nästa vägbyte... Tid tappar vi, men när allt kom i kring i målet så visade det sig att vi ändå tagit sjätteplatsen, kanske inte på det sättet vi trodde då en av de främsta kört punktering. Främsta resultatet i SverieSerien i A-Elit hittills!
SS2
Dackefejden kördes på med ett annat notsystem, eller i alla fall en annan notskrivare, än vad vi är vana vid här i våra breddgrader, ett notsystem som varken jag eller Johan gillar. Johan och jag har vid två olika tillfällen med andra förare/kartläsare kört efter dessa noter, alla har slutat med avåkningar... Det kändes sådär, men det var lika för alla, så det var bara att köra på.
Fick till ett rätt bra tempo och gott självförtroende redan på första sträckan, något som effektivt togs ur mig ett par kilometer in på SS2 då en i mina ögon felgraderad "Vänster 2 Minus" höll på att ställa till det för oss rejält. Lyckligtvis klarade vi oss ur situationen med en krökt fälg och ett krokigt tvärstag. Tidstappet var väl inte så stort, men i målet på sträckan var jag rätt arg, då taklägget jag gjorde i Växjö 2009 var i en närmast identisk sväng och förhållanden.
Vi körde på, hittade tillbaka till tempot och satte några riktigt bra tider och inför sista sträckan hade vi ca 7 sekunder upp till sjätteplatsen, något jag bestämde mig för att försöka ta, då jag kände att det inte skulle vara omöjligt. Redan efter ett par kilometer skulle det återigen strula till sig. Jag missbedömde ett högervägbyte och for förbi i det närmaste på tvären. Bara att börja om från noll igen. Naturliga reaktionen för en "het" rallyförare i detta läge är att ta igen all tid, helst i nästa sväng. Så mindre än en kilometer senare, då gör vi en liknande resa igen och bommar nästa vägbyte... Tid tappar vi, men när allt kom i kring i målet så visade det sig att vi ändå tagit sjätteplatsen, kanske inte på det sättet vi trodde då en av de främsta kört punktering. Främsta resultatet i SverieSerien i A-Elit hittills!
SS2
söndag 19 juni 2011
Vår-summering
På grund av tidsbrist var det nu ett tag sedan jag uppdaterade hemsidan, därför kommer jag kort summera senaste tidens tävlingar. Det som hänt sedan Lima-tävlingen är följande
Emil och Kristoffer gav sig på utmaningen Rally Gotland i slutet av april. Tävlingen började bra, då de i stor konkurrens satte fjärdetid i klassen på fredags-sträckan, vilket dessutom var snabbaste icke-gotlänning i klassen. Dock får de tyvärr bryta på lördagens första sträcka när stötdämparfästet vänster bak går av halvvägs igenom 2,8mil långa Tofta. Bara att parkera och längta till nästa tävling.
Jag själv och Johan gav oss veckan efter på Rally Masters-premiären i Norrköping, HolmenskogRallyt. Egentligen bara för att känna på nya Kumho-hjulen och för att känna lite på gruset efter vintersäsongen. Efter en tät sekundfight om segern med Lars Ohlson fick vi se oss besegrade med ca 7 sekunder efter 4 mils rallyåkning. Men en andraplats av 12 startande är ingen dålig gruspremiär.
Därför åkte vi med gott självförtroende till SverigeSeriens första grustävling för året, Klassiska Rikspokalen i Örebro. Tävlingen avgjordes över fyra sträckor, varav en på hela tre mil! Tävlingen fungerade bra för oss, det enda jag kan "klaga" på är att bilen hade en tendens att kliva ur spår i de riktigt snabba partierna, vilket det fanns många av. Slutplaceringen anser vi tyvärr vara tämligen missvisande, då vi slutar 10a i klassen med 20 startande. Glädjande är dock att det är sveriges jämnaste klass, då vi trots vår 10e plats inte är mer än 47 sekunder efter vinnande Niklas Carlson efter över fyra mils rallykörning. Vilken annan rallyklass i sverige, kanske till och med världen, har de 10 första bilarna inom mindre än 50 sekunder?
Emil och Kristoffer gav sig på utmaningen Rally Gotland i slutet av april. Tävlingen började bra, då de i stor konkurrens satte fjärdetid i klassen på fredags-sträckan, vilket dessutom var snabbaste icke-gotlänning i klassen. Dock får de tyvärr bryta på lördagens första sträcka när stötdämparfästet vänster bak går av halvvägs igenom 2,8mil långa Tofta. Bara att parkera och längta till nästa tävling.
Jag själv och Johan gav oss veckan efter på Rally Masters-premiären i Norrköping, HolmenskogRallyt. Egentligen bara för att känna på nya Kumho-hjulen och för att känna lite på gruset efter vintersäsongen. Efter en tät sekundfight om segern med Lars Ohlson fick vi se oss besegrade med ca 7 sekunder efter 4 mils rallyåkning. Men en andraplats av 12 startande är ingen dålig gruspremiär.
Därför åkte vi med gott självförtroende till SverigeSeriens första grustävling för året, Klassiska Rikspokalen i Örebro. Tävlingen avgjordes över fyra sträckor, varav en på hela tre mil! Tävlingen fungerade bra för oss, det enda jag kan "klaga" på är att bilen hade en tendens att kliva ur spår i de riktigt snabba partierna, vilket det fanns många av. Slutplaceringen anser vi tyvärr vara tämligen missvisande, då vi slutar 10a i klassen med 20 startande. Glädjande är dock att det är sveriges jämnaste klass, då vi trots vår 10e plats inte är mer än 47 sekunder efter vinnande Niklas Carlson efter över fyra mils rallykörning. Vilken annan rallyklass i sverige, kanske till och med världen, har de 10 första bilarna inom mindre än 50 sekunder?
torsdag 17 mars 2011
Framsteg i Lima!
Så var det då dags för den tredje deltävlingen i SverigeSerien, tillika vinterns sista tävling. LBC-Ruschen stod på tur, och lockade med 8,8mil SS på endast 4st sträckor, det ni! Besiktning och anmälan avklarades redan på fredagskvällen så att vi hade det lugnt och skönt på lördagsmorgonen. 
Väl i mål ser vi att vi mycket riktigt landat på 8:e plats i klassen, och med tanke på att det var hela 22 startande och 19 ekipage i mål så måste vi säga att det är ett resultat vi får vara nöjda med. Det är ju trots allt kanske Sveriges tuffaste och jämnaste rallyklass vi kör i! Även om jag någonstans känner att jag är inte nöjd förrän jag känner att jag inte kunnat åkt fortare vid något tillfälle under en hel tävling. Det betyder att det är dags att "chansa" mer, något vi garanterat kommer att göra nu när det något bekvämare underlaget grus tittar fram med våren!
Iväg på SS1, och rapporterna från sträckorna innan start stämde, det fanns lite till ingen is under snön på vägen. Lyckligtvis gav vårat startnummer (9) oss en klar fördel vad det gäller att spara på däcken. En bra känsla infann sig snabbt i körningen för en gångsskull, och Johan läste noterna i en bra rytm. Ett litet problem var dock att jag troligtvis vridigt på Intercomen på för hög volym, så jag hörde Johan jättebra, men inte motorn, så jag fick sitta och kolla på varvräknaren för att se hur mycket/lite jag varvade... Ungefär mitt på sträckan så gör jag dock en liten miss, lyssnar inte helt på Johan och vi går in väl hårt i en Vänster 3 över krön. Lyckligtvis får jag runt bilen så vi går med bakändan före in i vallen och efter lite studsande så är vi på vägen igen, dock med hängande stötfångare. Vi sätter en 10:e tid i klassen, 10 sekunder efter Niklas Carlson som inledde snabbast.
Inför 3,4 mil långa SS2 bytte vi i servicen däck, till de fräschaste Yokohama-hjulen jag hade. Sträckan flöt på skapligt, enda bekymret var väl egentligen att det var väldigt mycket uppförsbackar, och nog för att VOCen är stark, men här gick det tungt. Man vet att det är kuperat när man får svälja 5-6 gånger på en sträcka för att det slagit lock för öronen... Med ca 5km kvar kommer vi in i snöröken från bilen som startade före oss, och vi kom aldrig riktigt så nära så vi kunde köra om, men det störde mest bara på de snabba partierna, så tidstappet kan inte ha varit så stort. Tappar dock lite på sträckan och är "bara" 12:a på sträckan.
I servicen lade vi tillbaka till de fyra däck vi använde på SS1 för att de fyra bästa skulle få kyla ner lite, eftersom sträcka 3 var över tre mil den med. Känslan är lite bättre på denna sträcka så det känns att det går lite fortare. Med kanske milen kvar så kommer vi in i ett snabbt parti, där Johan rabblar "Höger 6 över krön 40 Vänster 5 över krön 60" och så vidare, alltså det går väldigt fort. Någonstans där inne säger han, tror vi i alla fall, "Lyft"... Det uppfattar aldrig jag. Satan i gatan vad man flyger om man ligger en sisodär 150blås... Landningen blir hård och slår troligtvis bort resterna av stötfångaren bak, för i mål på sträckan så hänger den bara och släpar efter bilen, endast sittande med två buntband i vänster stänkskydd. 10:e tid på sträckan.
Inför sista sträckan ser vi att vi ligger nia, 2,4 sekunder efter Lars "Segerhulten" Ohlson p ååttonde plats. Det ska vi minsann ta på sista sträckan! På med bästa hjulen igen och ge järnet! Jag måste säga det, vilken häftig sträcka! Sista kilometrarna är en serpentinväg ner för dalen, och jösses vad det skjuter på utför... Körningen stämmer bästa någonsin på vinterväglag, även om jag känner att det går att åka fortare om det verkligen behövs. Vi sätter 7:e tid i klassen och slår Lars med hela 15 sekunder!
Väl i mål ser vi att vi mycket riktigt landat på 8:e plats i klassen, och med tanke på att det var hela 22 startande och 19 ekipage i mål så måste vi säga att det är ett resultat vi får vara nöjda med. Det är ju trots allt kanske Sveriges tuffaste och jämnaste rallyklass vi kör i! Även om jag någonstans känner att jag är inte nöjd förrän jag känner att jag inte kunnat åkt fortare vid något tillfälle under en hel tävling. Det betyder att det är dags att "chansa" mer, något vi garanterat kommer att göra nu när det något bekvämare underlaget grus tittar fram med våren!Dessutom känns det skönt att ha fått tillbaka förtroendet för bilen efter senaste tidens tekniska problem, så må detta hålla nu!
Stort tack dessutom till Magnus Larsson som både fixade bra boende intill tävlingsplatsen och mailade bilderna ni ser här till mig efter tävlingen!
måndag 7 februari 2011
Jag ska köpa nya däck till Lima
Därför säljer jag nu de "gamla".
Silverstone Isdäck 16"
8st Silverstone S-535 dim 145/85-16". Alla åtta har turats om att köras under ca 3,5 tävlingar på en 940 VOC. Alla är i gott skick, endast några få dubb saknas och några dubb är avbrutna. Funkar bra både till tävling och till iskörning.
Säljes helst i parti om 4 eller alla 8 samtidigt. Bilder kan ordnas. Säljes p.g.a nyköp.
Pris: 1000kr/st
070-238 16 86 eller tobias.carn@telia.com
Lite dimensions-info för den som vill: www.serviceandsport.com/s535.htm
Silverstone Isdäck 16"
8st Silverstone S-535 dim 145/85-16". Alla åtta har turats om att köras under ca 3,5 tävlingar på en 940 VOC. Alla är i gott skick, endast några få dubb saknas och några dubb är avbrutna. Funkar bra både till tävling och till iskörning.
Säljes helst i parti om 4 eller alla 8 samtidigt. Bilder kan ordnas. Säljes p.g.a nyköp.
Pris: 1000kr/st
070-238 16 86 eller tobias.carn@telia.com
Lite dimensions-info för den som vill: www.serviceandsport.com/s535.htm
torsdag 3 februari 2011
Rapport från Rally Franssons Fastigheter
Vi fick ihop bilen på lördagskvällen, stort tack till alla som hjälpte till med Christer Olsson i spetsen. Tyvärr var en sk. T-kam det bästa vi fick tag i, en helt standardkam som har ett lyft på ca 9mm, i jämförelse med den bästa H-kammen som lyfter 12mm. Detta skapade en effektförlust, rätt stor sådan tyvärr, vilket gjorde att vi inte fick chans att hänga med som vi ville. Ett tydligt exempel på detta är den inledande publiksträckan som användes som SS1 både lördag och söndag, för trots att körning och notläsning fungerade mycket bättre på söndagen än på lördagen, var vår tid en sekund sämre. På lördagen hade vi åttonde tid i klassen på denna sträcka, nu var vi sopsist... Och så fortsatte det hela dagen, det går helt enkelt inte att hänga med i sveriges jämnaste rikstäckande rallyserie med en grymt effektfattig bil. Kanske den mest besvikande rallyhelgen i mitt liv, men kanske också den nyttigaste. För ni kan ge er på att det är ett team fyllt av revansch-lust när vi drar till Lima i mars..
lördag 29 januari 2011
Två och en halv sträcka...
SverigeSerie-starten hade kunnat blivit bättre. SS1 blev vi inte riktigt kloka på, många skarpa svängar med många stickvägar gjorde att vi nästan trodde vi åkt fel, men vi sätter ändock 8:e tid. Inne på snabba SS2 upplever både jag och Johan att bilen känns trött bitvis, men vi tänker att det kanske är däcken eller moddsnö som bromsar bilen.
Men på SS3, ett par kilometer från mål, börjar det smälla och skjuta om bilen, och den blir totalt orkeslös. Med nöd och näppe lyckas vi ta oss till en stickväg där bilen dör.
En liten stunds felsökning ger oss svaret på varför, och anledningen är smått otrolig. Kamaxeln har gått av! Bakre "gaveln" där ett spår driver fördelaren har spruckit i gjutningen! Nu råder febril aktivitet för att hitta en ersättningskam så vi åtminståne kan åka tävlingen i morgon...
Men på SS3, ett par kilometer från mål, börjar det smälla och skjuta om bilen, och den blir totalt orkeslös. Med nöd och näppe lyckas vi ta oss till en stickväg där bilen dör.
En liten stunds felsökning ger oss svaret på varför, och anledningen är smått otrolig. Kamaxeln har gått av! Bakre "gaveln" där ett spår driver fördelaren har spruckit i gjutningen! Nu råder febril aktivitet för att hitta en ersättningskam så vi åtminståne kan åka tävlingen i morgon...
fredag 21 januari 2011
Vännäs närmar sig
Det börjar dra ihop sig för SverigeSerie starten i Vännäs. En vecka kvar och det mesta är under kontroll. 940n har fått nygenomgången växellåda med lite nya synkringar, de nya bromsbeläggen är på plats, det mesta genomgånget och kollat. Det som är kvar att göra är att staga upp ljusboxen lite extra och byta lite oljor.
Vi fick tillgång till ett par kilometer avstängd väg härom veckan, där jag och Johan fick oss och bilen en liten genomkörare. Bilen funkar kanonbra, känns bra på vägen och framförallt så märks det lite att vi inte haft ordentliga bromsar förut, men nu jävlar bromsar det när jag rör vid pedalen i mitten! Eftersom "testet" kördes i mörker såg jag att ljusboxen "fladdrade" lite, inget som stör min körning, men för att förhindra sprickbildning i glafibern så tar jag det säkra före det osäkra och bygger bort nuvarande fjädrar mot löstagbara stag för att få det stumt.
Sen är det bara frågan om vilka reservdelar man ska släpa med sig, har en känsla av att jag kommer ta med betydligt mer än någonsin, men reserv-växellådan har en given plats i bussen...
Teamet kommer denna tävling att bestå av mig och Johan i tävlingsbilen, med Emil och Kristoffer i servicebussen. Kanske, om vi får tillgång till internet, kommer dagsrapporter att komma både lördag och söndag kväll.
Vi fick tillgång till ett par kilometer avstängd väg härom veckan, där jag och Johan fick oss och bilen en liten genomkörare. Bilen funkar kanonbra, känns bra på vägen och framförallt så märks det lite att vi inte haft ordentliga bromsar förut, men nu jävlar bromsar det när jag rör vid pedalen i mitten! Eftersom "testet" kördes i mörker såg jag att ljusboxen "fladdrade" lite, inget som stör min körning, men för att förhindra sprickbildning i glafibern så tar jag det säkra före det osäkra och bygger bort nuvarande fjädrar mot löstagbara stag för att få det stumt.
Sen är det bara frågan om vilka reservdelar man ska släpa med sig, har en känsla av att jag kommer ta med betydligt mer än någonsin, men reserv-växellådan har en given plats i bussen...
Teamet kommer denna tävling att bestå av mig och Johan i tävlingsbilen, med Emil och Kristoffer i servicebussen. Kanske, om vi får tillgång till internet, kommer dagsrapporter att komma både lördag och söndag kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)